Den natten vaknade Elena av att hon hörde skrik. Hon öppnade långsamt ögonen. ''Harry'' tänkte hon och klev ur sängen. Hon gick långsamt nerför trapporna, in till köket. Hon öppnade källardörren och tände ljuset.
-Oh come on, stop screaming, sa hon medans hon gick nerför trapporna.
-Where am I, who are you? frågade Harry, rädd och förvirrad.
-Well, I'm that person you should fear, but at the same time love, hånflinade Elin.
-W-what do you mean? stammade Harry.
-Long story. Get some sleep.
-Hey what's going on, sa Nathalie när hon kom nerför trapporna.
-Your loverboy screamed, förklarade Elena. He woke me up.
-Oh shut up El, he's not my lover boy, uppmanade Nathalie.
-But you wish, sa Elena och blinkade.
-I said shut up, utbrast Nathalie. Go up I'm taking care of this.
Elena gjorde som Nathalie sa.
-Why did you kidnap me? Harry asked, a bit calmed by this way.
-Well...började Nathalie och satte sig på sängen, jämte Harry.
Han flyttade sig lite längre in mot betongväggen.
-I won't hurt you, sa Nathalie, men fortsatte sedan
-But I was a bit bored.
-You kidnapped me because you were bored?! utbrast Harry och tittade på henne med en du-måste-skämta-va?- blick.
-No no, sa hon snabbt. I was tired of robbing banks. I wanted to do something new.
Harry bara tittade på henne.
-I just...I don't really know. I wanted to feel the kicks.
-Are you nuts?! sa han gällt och högt.
-Hope you're having fun with the rats, sa Nathalie kyligt och gick snabbt uppför trapporna och släckte ljuset.
-NO! COME BACK! PLEASE, I'M BEGGING YOU! skrek Harry.

Nästa morgon satt tjejerna runt köksbordet och åt frukost. Nathalie tog fram en tallrik och lade på lite frukt och mackor.
-Where are you going with that? frågade Elena.
-To Harry, svarade hon kort.
-Already forgot what he said to you? Nathalie ignorerade henne och gick ner i källaren. -
Hon satte tallriken framför sängen och tittade medlidsamt på Harry som bara hängde med huvudet.
-You awake? frågade hon mjukt.
-Why are you so nice today? frågade han utan att ta upp huvudet.
-Just eat your breakfast, sa hon med en ledsam röst.
-I'm not hungry.
-You'll be getting weaker. Eat some fruits anyway, sa hon och stod upp.
-You don't care about me anyways, sa han och tittade upp på henne.
-I sure do. Or else I wouldn't give you any food or go checking up on you, eh? sa hon ganska irrterad. -You wouldn't kidnap me either, mumlade han surt.
Nathalie gick ut och låste dörren.
-We need to know where the other boys will be, sa Elena.
-I go and work on it, mumlade Nathalie och gick till sitt kontor.
-Is she okey? frågade Elena när hon hörde att dörren stängts.
-I don't know, sa Kelly oroligt. I go check up on Harry.
Elena nickade och började duka av bordet medans Kelly gick ner i källaren.
-Please leave me alone, muttrade Harry.
-Did Nathalie tell you why we kidnapped you? frågade Kelly något oroligt.
-Who?
-The girl who gave you breakfast, förklarade hon.
Harry skakade på huvudet och försökte sätta sig upp.
-Here, let me loosen them up.
Hon tog av repen och Harry satte sig försiktigt upp.
-Don't even think about escaping, we have an ninja up there, sa Kelly varnande.
-How did you came into my house? frågade Harry.
-I'm afraid I can't tell you.
-Then can you please tell me why you kidnapped me?
-We...want you for ourselfs, svarade hon.
Harry bara tittade på henne med bedjande ögon.
-Please stop doing that, sa hon.
-Kelly! ropade Elena.
-Coming! ropade hon tillbaka. Look I let you go free down here, okey? Just don't try anything. It won't work.
-No of course not, sa Harry och log svagt, förvånad över att hon var så snäll.
Kelly gick upp och öppnade dörren.
-She's pretty cute though, hörde hon Harry säga för sig själv.
Kelly log innan hon stängde och låste dörren.
-I found him, sa Nathalie när Kelly låst. He will go to McDonalds in about an hour.
-Let's go now, sa Elena.
-No, I'll go myself, sa Kelly.
-But you'll need help, sa Nathalie överraskat.
-Elena can come with me. I don't want to leave Harry alone.
''Since when does she cares about him?'' tänkte Elena. Nathalie nickade förstående.
-I've let Harry go free in the basement, viskade Kelly till Nathalie.
Hon nickade men förstod sedan vad Kelly just sagt.
-What?! väste hon.
-I felt sorry for him. I promise he won't try anything, uppmanade Kelly.
-Oh god, what were you thinking? sa Nathalie med panik i rösten. What if he founds a tube and decide to hide behind the door, then suddenly he hit one of us with it and ties us and then run away!
Kelly tittade på henne som om hon borde åka inpå mentalsjukhus.
-Okey let's go and tie him then, suckade hon.
Hon gick ner till källaren med Nathalie efter sig. De såg Harry ligga i sängen med händerna under huvudet och stirrandes upp i taket, uttråkad.
-See, I told you, sa Kelly trumpferande.
Harry tittade mot dem.
-You don't have a shirt or something? frågade han.

-You have a blanket there if you're cold, sa Nathalie torrt.

-We don't mind see you without anyhing though, blinkade Kelly.
Harry och Nathalie tittade på henne som om hon vore galen.
-I mean without a shirt! sa hon snabbt. Or I mean...! Eh whatever...
-Kelly are you coming? sa Elena från källardörren.
Kelly gick upp igen. Hon tog väskan med grejer -som stod i hallen- de behövde och hon och Elena gick sedan ut.

-I have the greatest plan, sa Kelly.
-Okey, sa Elena.
Tjejerna satt vid köksbordet och försökte komma på en plan. Kelly, den smidiga, Elena, ninjan + ledaren, och Nathalie, datahackaren.
-I know how we will get Harry anyways and maybe Niall, Kelly started. We dress in all black and getting over to Harrys place in the night. Elena and Nathalie you're taking care of the guards. If he has cameras on the front, you know what to do Nathalie. While you take the guards I climb over the wall and waiting for you two. Then we have to sneak into his house. He probably has an alarm, so Isabelle you need to broke it or whatever. And then we can just take him.
-Let me notice something, avbröt Nathalie. We can't just take him. We need a plan of how we will take him.
- Okay then. Well we sneak into his bedroom, I guess. And we can always drug him. But I don't think we need to, he's a hard sleeper. But if he wakes up we can drug him.
-Okay come to the point of how we should take him away from there, gäspade Elena.
-Well... We can... Ehm...
-You haven't thought about that right? sa Elena och rynkade hennes ögonbryn.
-No, sa Kelly och tittade ner i bordet.
-We can't carry him, he's too heavy, sa Nathalie. And it will be hard to drag him.
-He will surely wake up if so, sa Elena.
-Maybe one of us can stand outside the house and the other two can put him from the window, sa Kelly.
-So you mean that one of us are supposed to catch a 176 pounds (cirka 80 kg) guy? Elena said och rynkade hennes ögonbryn igen.
-What about a wheelbarrow (skottkärra)? sa Nathalie fundersamt.
-What do you mean? frågade Kelly.
-We can take a wheelbarrow and drive it up to his room, förklarade hon. We can put him in it.
-The stairs then? frågade Elena.
-It's not that hard to drive up or down the stairs with a wheelbarrow.
-It's worth a try, sa Kelly.
-And Niall? frågade Nathalie och gick till diskbänken.
-We will find him in a resturant for sure, one of us is that nice that we order for him. We put sleeping pills in his food when no one sees. He falls asleep, we say that he was really tired and take him out from the resturant, sa Kelly nöjt.
-Can work, sa Elena.
-Who of us? frågade Nathalie. We need someone strong and ''nice''.
-Kelly, sa Elena snabbt.
-Me? sa hon och såg frågande ut.
-Yeah. You're strong and nice, sort of, höll Nathalie med.
-Okey then...
Senare den kvällen gick tjejerna ut ur huset. De hade ingen bil eftersom det var minderåriga, sjutton för att vara exakt. De gick igenom skogen, in till stan. Eftersom klockan var strax efter midnatt så var det inte så mycket folk ute. Köpcentrets skyltar lyste upp den lilla gatan. Tjejerna gick in i en gränd där ljuset inte riktigt nådde in.
-Do we have everything? frågade Elena.
-Costumes, money, code-hacker, torch, rope, sharp gear (vassa kugghjul), chloroform, tissues, night binoculars, laser lipstick, gloves, night goggles and the map, sa Nathalie medans hon kollade väskan.
-Great, sa Elena. Let's just hope that he has a wheelbarrow.
-Would be strange if he didn't, sa Kelly.
-Let's just hope he's home, sa Nathalie.
Tjejerna gick ut från gränden, över till andra sidan gatan för att få tag på en taxi.
-Where are you beautiful ladies going then? flörtade chauffören och började köra.
Han var minst trettio men såg riktigt bra ut för sin ålder. Men tjejerna föll inte så lätt för hans charm.
- Hampstead Heath, 4 Ray Street, sa Elena och brydde sig inte om hans flörtiga upptåg.
-That's a long way.
-We have cash, flinade Kelly.
-We'll be there soon, sa cahuffören och fortsatte köra.
Åkturen kändes som timmar. Men efter vad som kändes som en evighet var de äntligen framme.
-You can drop us here, sa Elena när de var cirka två kvarter ifrån Harrys hus.
-You sure? frågade chauffören. Or else I can drive to the house.
-No no, it's fine,sa Nathalie och klev ur bilen efter Elena.
-Thanks for the drive, log Kelly och gav honom pengar.
-Be safe, sa han.
-You too, sa Elena innan hon stängde dörren.
De gick på vänster sida, upp mot gatan. Där fanns en liten skog som de lätt kunde springa in i om det behövdes. De gömde sig i några buskar nära Harrys hus. Nathalie tog upp kikaren.
-There's no guards on the back, what I can see, viskade hon.
-Let me see, sa Elin. No, no one. I hope they're on the front side, by the gate.
Nathalie tog ut dräkterna och gav varsin till Elena och Kelly. De tog på sig dräkterna, satte luvorna över huvudet och på med handskarna.
-Here's the night goggles, sa Nathalie och gav de varsina nattglasögon.
-You ready? frågade Elena.
-Ja, sa Kelly och Nathalie.
-They went out from the bushes and tip-toed behind the wall.
-Here, take the bag, sa Nathalie och gav väskan till Kelly. I'll just take the sharp gear.
Hon gav en till Elena och tog en själv.
-Good luck, sa Kelly.
-You too, sa Elena och hon och Nathalie försvann till andra sidan.
Kelly tog ut repet och kastade det över muren. Hon ryckte i det några gånger, för att vara säker på att det satt fast. Hon klättrade upp och hoppade smidigt ner.
Samtidigt.
Elena och Nathalie smög till framsidan. De såg två stora män som vaktade porten.
-Oh guys! kvittrade Elena.
Männen tittade åt tjejernas håll. Nathalie kastade kugghjulet på den närmaste vaktens hals. Den andra vakten försökte ta upp sin pistol, men Elena var snabbare. Hon hade redan kastat sitt kugghjul mot honom.
-That was too easy, sa hon och flinade..
De gick till baksidan och hittade repet. De klättrade över och såg Kelly tålmodigt stå och vänta på dem. De smög till ytterdörren. Kelly gav henne kodhackaren. Nathalie höll den mot larmet och den skannade koden till huset. Hon tryckte enkelt in siffrorna och det blev grönt. Hon öppnade försiktigt dörren men inget larm hördes.
-Elena, can you see if he has any wheelbarrow? frågade Nathalie.
-Excuse me, sa hon och lade armarna i kors. Since I'm the boss here, I decide. I'll go and get the wheelbarrow.
Hon gick runt huset. Kelly och Nathalie utbytte några blickar och bara ryckte på axlarna. De fortsatte att gå in i huset. De tittade noga så att de inte lämnade några fotavtryck
-Psst, girls! väste Elena. I found the wheelbarrow.
Hon körde in den och de gick uppför trapporna. De tittade i varje rum för att se vart han kunde vara.
-I found him, viskade Kelly.
Tjejerna gick in i sovrummet. Kelly tog fram kloroformet och en näsduk. Hon hällde lite kloroform på näsduken och höll den mot hans ansikte. De lade honom försiktigt ner i skottkärran. De körde ut honom men det var lite trixit i trapporna.
-He's so cute when he's sleeping, sa Nathalie och bet hennes läpp.
-Oh come on Nathalie, suckade Elin.
De lade in honom i hans bil.
-Uhm...Who will drive? frågade Kelly.
-I do it, sa Elena.
De satt i bilen och Elena försökte backa ut, men istället så körde hon framåt, in i några rosenbuskar.
-Great one, muttrade Nathalie.
Elena gjorde ett nytt försök och lyckades slutligen backa ut. Men istället för att köra vägen hem så hoppade bilen.
-You're the worst driver I know, sa Kelly när de slutligen var hemma.
De bar ner Harry i källaren och lade honom på sängen de hade där nere. De satte fast hans handleder i ett rör. Nathalie var snäll nog att lägga på honom en filt. Han hade ju bara ett par mjukisbyxor på sig.
-When will he wake up? frågade hon.
-Some hours probably, sa Elena och gäspade.
-One down, four left, sa Nathalie och stod upp.

Sååå då var kapitel 2 uppe. Börjar bli spännande nu va? Vad kommer Harry säga när han vaknar? Vad kommer de andra killarna göra? Vänta och se ;) Ni får gärna kommentera om vad ni tror kommer hända :) och såklart får ni kommentera vad ni tycker om ni har några frågor, bara släng iväg en kommentar så svarar jag :) <3

-Let's run! ropade Elena.
De sprang snabbt bort från banken.
-There they are! ropade en man.
Tjejerna hörde snabba fotsteg bakom dem och de sprang fortare. De blev mötta av en stor tegelmur, återvändsgränd.
-Come on, jump over! sa Elena.
''Yeah, but everyone haven't take the parkour'' tänkte Kelly.
-Grab my hand, sa Elena som redan var uppe. Hurry before they're coming.
-Kelly come on, väste Nathalie.
Kelly tog Elena hand och hon drog upp henne. Nathalie gjorde likadant.
-Got ya! sa mannen och tog Nathalies ben.
-No you didn't,  sa hon och sparkade honom i magen.
De hoppade ner från muren och sprang in i skogen. De saktade ner och gömde sig bakom en stor gammal ek, för att hämta andan.
-So, what did we got? frågade Nathalie.
-Let's se, sa Elena och öppnade väskan. Four million fivehundredthousand, take a few.
-Wow That's good! sa Kelly.
-More than good, it's great! log Nathalie.
-Shall we take this short way home? frågade Elena.
-Yeah, I don't want to face the police who are all over the city, sa Kelly
De började gå ut från skogen. De komt till ett hus som låg avskilt. Deras hus.
-What shall we do with the money? frågade Kelly.
-We put them by the others, sa Nathalie.
När de kom in gick Elena till Nathalies kontor. Nathalie var ju trots allt en dator hackare så hon hade en massa datorer och grejer. Elena satte ner tavlan på golvet och öppnade valvet somvar bakom. Hon slog in koden och satte väskan mellan de andra. De hade massa milljoner, säkerligen miljarder. Hon stängde dörren och satte på larmet. Hon gick till vardagsrummet. Nathalie tittade på TV och Kelly satt i fotöljen och läste. Elena satte sig jämte Nathalie.
-I'm tired of robbing banks,  muttrade Nathalie plötsligt.
Elin och Kelly tittade på henne med en överraskad min.
-What? frågade Elena.
-Can't we test something new? I want an adventure. Feel the kicks, I don't feel them anymore. Now it's...Boring.
-Well, what do you wanna do?frågade Elena bekymmrat.
-Kidnap, sa hon.
-Kidnap? upprepade Kelly och höjde ögonbrynen. Who do you want to kidnap?
-One Direction, sa hon och tittade på dem. We shall kidnap One Direction.

Så då var kapitel 1 uppe :D Hoppas verkligen ni gillar det! Kommentera vad ni tycker!! Blir jätteglad då :) <3

Tre tjejer: Kelly, Nathalie och Elena är tre tjejer som är kända hos polisen. Vad de gör? Rånar banker. Men Sophie vill inte det längre, hon tycker det är tråkigt, hon vill ha ett äventyr. Så vad händer när de bestämmer sig för att kidnappa världens mest kända pojkband? Kommer det bli så enkelt som tjejerna tror? Kommer någon leta och hitta killarna? Killarna vet inte vad som väntar dem, de vet bara att dessa tre tjejer kommer förändra deras liv för alltid. 

Okej nu har jag äntligen tagit mig tid och börjat skriva. Jag vet att jag skulle ha lagt upp kapitlen för några veckor sedan men annat kom ivägen (bra grej å skylla på..) Men nu får ni en liten inledning på denna berättelsen :) Jag hoppas verkligen ni gillar den lika mycket som jag gör! Kan säga att den är spännande, till och med jag som skriver den blir helt till mig haha. Men här är handlingen :)

Har bestämt mig för att starta denna blogg igen! Jag kommer dock inte fortsätta på den novellen jag höll på med, utan kommer börja på en annan. Jag kommer inte börja idag, men det kommer bli i veckan. Ska i alla fall försöka. Ska försöka komma på en bra historia å så skriver jag några kapitel i förväg.   

Hej! Ja som rubriken lyder så kommer jag lägga ner bloggen. Jag kommer dock inte radera den utan låter den vara kvar. Anledningen till detta är att jag inte hinner blogga å jag har ingen lust. Jag vet att jag håller på med en novell å jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Men jag kommer inte gör klart den. Det tar alldeles för lång tid melan kapitlen å jag har ingen fantasi. Det kan hända att jag börjar skriva igen om jag skriver några kapitlen i förhand. Men det är inte alls säkert , så vänta er inte för mycket. Jag är väldigt tacksam för erat stöd och allt verkligen. Jag är ledsett blir såhär. Om det är så att jag skulle börja skriva igen kan det också hända att jag börjar på en ny novell i så fall. Tack för allt och jag vet att det inte är schysst av mig. Men jag vill inte att ni ska få vänta i månader :(
Ha ett fortsatt bra lov till er som har det denna veckan och för er andra hoppas jag ni kämpar på i skolan <3 :)

Hej! Ja som rubriken lyder så kommer jag lägga ner bloggen. Jag kommer dock inte radera den utan låter den vara kvar. Anledningen till detta är att jag inte hinner blogga å jag har ingen lust. Jag vet att jag håller på med en novell å jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Men jag kommer inte gör klart den. Det tar alldeles för lång tid melan kapitlen å jag har ingen fantasi. Det kan hända att jag börjar skriva igen om jag skriver några kapitlen i förhand. Men det är inte alls säkert , så vänta er inte för mycket. Jag är väldigt tacksam för erat stöd och allt verkligen. Jag är ledsett blir såhär. Om det är så att jag skulle börja skriva igen kan det också hända att jag börjar på en ny novell i så fall. Tack för allt och jag vet att det inte är schysst av mig. Men jag vill inte att ni ska få vänta i månader :(
Ha ett fortsatt bra lov till er som har det denna veckan och för er andra hoppas jag ni kämpar på i skolan <3 :)

Först vill jag bara säga tack. Tack för att ni läser, och följer mig. Jag är inte bra på att blogga nu, med skola å allt. Det betyder jättemycket för mig att ni fortsätter följa mig! Ni gör mig sjukt glad!   

Författarens perspektiv:

De hade checkat in och var nu på planet. Niall, Liam och Zayn satt på vänster sida, Holly, Lucy och Sofie,  satt på höger, Louis och Harry satt framför tjejerna. De satte på sig sina säkerhetsbälten, och planet lyfte. Sofie lyssnade på musik på sin Ipod, Lucy och Holly pratade med varann. Killarna stojade som vanligt, förutom Zayn som hade somnat.

Tjejerna vet fortfarande inte vart de är påväg. När kaptenen började prata pratade Louis och Harry med de så högt att de inte hörde kaptenen. Och de fick inte följa med för att se när planet skulle lyfta.

-Can't you please tell us were we are going? bedjade Holly.

-Nope, sa Louis och flinade.

Hon grimaserade åt honom och låtsades se sur ut. Men han bara skrattade.

Cirka nio timmar senare var de framme i...ja vart var de egentligen?

-Welcome to Miami! sa killarna entusiastiskt.
-Miami?! Are you kidding me? sa Holly uppspelt.
-No, why would we? sa Liam och log.
-Oh my god! This is the best surprise ever! tjöt Lucy.
-Happy you like it, sa Louis.
-Come on let's get our bags, sa Zayn och började gå.
De tog sina väskor och gick ut från flygplatsen och kallade på en taxi.
De lade sina väskor i bagaget och sedan åkte de till hotellet.

-Welcome to Bentley Hotel South Beach, sa en man som jobbade på hotellet och lade deras väskor på en vagn.
-Thank you, sa Harry vänligt. 
De gick till receptionen som var prydd med blommor, och guldtext. Själva lobbyn var riktigt stor, från entrén var receptionen åt höger, på vänstra sidan fanns det röda soffor och bord gjort av al. Väggarna var vita med röda rosor på, och på golvet fanns en röd heltäckningsmatta. Trappan var rakt fram, som ledde rakt upp. Hissen fanns bredvid trappan och var av guldigt metall.
-Wow, it's just like in Cinderella, sa Sofie.
-Yeah it really is, instämde Niall.
-Hello, and welcome to Bentley Hotel South Beach, I hope you will enjoy during your stay, sa kvinnan i receptionen vänligt. Have you boked a room?
-Yes, Payne. Liam Payne, sa Liam.
-Let's see... sa kvinnan och knappade på datorn. Ah! Found you. You've boked three rooms, is that right?
-Yes it is, svarade Liam.
-It's room 348, 349 and 350, sa kvinnan och plockade ner tre nycklar. The rooms are on the third floor, fuhrtest.

Louis' perspektiv

Hon räckte oss nycklarna och vi tackade så mycket. En man som jobbade på hotellet gick framför oss med våra väskor på en vagn. Vi tog trapporna medans han åkte upp med hissen. 

Väl uppe tog vi våra väskor från vagnen och följde korridoren, ända bort.
-I thought that the girls could share, me, Niall and Zayn, and Louis and Harry, sa Liam.
-Sounds good, sa jag.

De andra instämde. Tjejerna tog rummet mitt emot mitt och Harrys, och de andra ijämte vårt. Det var jämna nummer på vänster sida och ojämna nummer på höger sida.

Väl inne i rummet ställde jag väskan på golvet i det ena rummet. När man kommer in genom dörren är det en liten hall, till vänster fanns ett stort badrum med dush och svartvitt kakel. Hallen hade stengolv, med vita väggar. Rakt fram fanns det ett vardagsrum, det var ljusblåa väggar och ljust trägolv.Det var ett stort fönster i mitten av väggen, och en balkong ijämte. Framför fönstret stod en svartgrå tygsoffa, med ett runt glasbord framför på en vit, fluffig matta. Framför TV:n, på väggen framför, hängde en stor platt-TV, säkert på 42-tum, med en vit TV-bänk under. Ijämte vardagsrummet på vänster sida fanns det ett rum, och så fanns det ett rum till höger vid hallen. Jag tog rummet vid hallen, och Harry det vid vardagsrummet. 

Rummen hade vitbeiga väggar med silverprickar. Rakt framför dörren stod det en liten dubbelsäng, inte för bred inte för liten. Det fanns ett fönster till vänster, och en 19-tums TV på väggen framför sängen.

Harrys perspektiv:

Jag hade ställt min väska i mitt rum, och kollat rummet. Det var riktigt läckert om du frågar mig.  

-Shall we go to the others? frågade jag Louis som kommit ut ur sitt rum.

-Yeah.

Vi gick till tjejernas rum.

-Hello boys, sa Lucy, som öppnat.

-Hello, can we come in? frågade Louis.

-Absolutely.

Vi gick in och såg att de andra killarna var här också. 

-It's such a lovely room! sa Sofie. Thank you so much guys!

-Thank Liam, he'd payed, sa Niall.

-Thank you, sa hon igen och gav Liam en kram.

Jag ska inte säga att jag blev svartsjuk, men något hände inom mig. Jag har inte kännt henne länge alls, men...Det är något speciellt med henne. Jag gillar henne verkligen, men inte på det sättet, tror jag. Jag inbillar mig säkert.

Det var det kapitlet, det kom till slut i alla fall... Har hållt på med detta i ett par veckor nu. Har dels inte haft mycket tid, och dels inte haft nån inspiration alls. Men nu kände jag att det här kapitlet MÅSTE bli klart! Tack sp hemskt mycket för att ni tittar in! Jag bryr mig inte om jag inte får nån kommentar, men när jag tittar på besökstatistiken blir jag sååå himla glad. Även om det inte är många som kommer, så är det många för mig. Jag trodde ingen skulle kolla för att jag knappt skriver. Men det är ni som gör så att jag orkar. Gud jag ÄLSKAR er sååå mycket!!