Först vill jag bara säga tack. Tack för att ni läser, och följer mig. Jag är inte bra på att blogga nu, med skola å allt. Det betyder jättemycket för mig att ni fortsätter följa mig! Ni gör mig sjukt glad!   

Författarens perspektiv:

De hade checkat in och var nu på planet. Niall, Liam och Zayn satt på vänster sida, Holly, Lucy och Sofie,  satt på höger, Louis och Harry satt framför tjejerna. De satte på sig sina säkerhetsbälten, och planet lyfte. Sofie lyssnade på musik på sin Ipod, Lucy och Holly pratade med varann. Killarna stojade som vanligt, förutom Zayn som hade somnat.

Tjejerna vet fortfarande inte vart de är påväg. När kaptenen började prata pratade Louis och Harry med de så högt att de inte hörde kaptenen. Och de fick inte följa med för att se när planet skulle lyfta.

-Can't you please tell us were we are going? bedjade Holly.

-Nope, sa Louis och flinade.

Hon grimaserade åt honom och låtsades se sur ut. Men han bara skrattade.

Cirka nio timmar senare var de framme i...ja vart var de egentligen?

-Welcome to Miami! sa killarna entusiastiskt.
-Miami?! Are you kidding me? sa Holly uppspelt.
-No, why would we? sa Liam och log.
-Oh my god! This is the best surprise ever! tjöt Lucy.
-Happy you like it, sa Louis.
-Come on let's get our bags, sa Zayn och började gå.
De tog sina väskor och gick ut från flygplatsen och kallade på en taxi.
De lade sina väskor i bagaget och sedan åkte de till hotellet.

-Welcome to Bentley Hotel South Beach, sa en man som jobbade på hotellet och lade deras väskor på en vagn.
-Thank you, sa Harry vänligt. 
De gick till receptionen som var prydd med blommor, och guldtext. Själva lobbyn var riktigt stor, från entrén var receptionen åt höger, på vänstra sidan fanns det röda soffor och bord gjort av al. Väggarna var vita med röda rosor på, och på golvet fanns en röd heltäckningsmatta. Trappan var rakt fram, som ledde rakt upp. Hissen fanns bredvid trappan och var av guldigt metall.
-Wow, it's just like in Cinderella, sa Sofie.
-Yeah it really is, instämde Niall.
-Hello, and welcome to Bentley Hotel South Beach, I hope you will enjoy during your stay, sa kvinnan i receptionen vänligt. Have you boked a room?
-Yes, Payne. Liam Payne, sa Liam.
-Let's see... sa kvinnan och knappade på datorn. Ah! Found you. You've boked three rooms, is that right?
-Yes it is, svarade Liam.
-It's room 348, 349 and 350, sa kvinnan och plockade ner tre nycklar. The rooms are on the third floor, fuhrtest.

Louis' perspektiv

Hon räckte oss nycklarna och vi tackade så mycket. En man som jobbade på hotellet gick framför oss med våra väskor på en vagn. Vi tog trapporna medans han åkte upp med hissen. 

Väl uppe tog vi våra väskor från vagnen och följde korridoren, ända bort.
-I thought that the girls could share, me, Niall and Zayn, and Louis and Harry, sa Liam.
-Sounds good, sa jag.

De andra instämde. Tjejerna tog rummet mitt emot mitt och Harrys, och de andra ijämte vårt. Det var jämna nummer på vänster sida och ojämna nummer på höger sida.

Väl inne i rummet ställde jag väskan på golvet i det ena rummet. När man kommer in genom dörren är det en liten hall, till vänster fanns ett stort badrum med dush och svartvitt kakel. Hallen hade stengolv, med vita väggar. Rakt fram fanns det ett vardagsrum, det var ljusblåa väggar och ljust trägolv.Det var ett stort fönster i mitten av väggen, och en balkong ijämte. Framför fönstret stod en svartgrå tygsoffa, med ett runt glasbord framför på en vit, fluffig matta. Framför TV:n, på väggen framför, hängde en stor platt-TV, säkert på 42-tum, med en vit TV-bänk under. Ijämte vardagsrummet på vänster sida fanns det ett rum, och så fanns det ett rum till höger vid hallen. Jag tog rummet vid hallen, och Harry det vid vardagsrummet. 

Rummen hade vitbeiga väggar med silverprickar. Rakt framför dörren stod det en liten dubbelsäng, inte för bred inte för liten. Det fanns ett fönster till vänster, och en 19-tums TV på väggen framför sängen.

Harrys perspektiv:

Jag hade ställt min väska i mitt rum, och kollat rummet. Det var riktigt läckert om du frågar mig.  

-Shall we go to the others? frågade jag Louis som kommit ut ur sitt rum.

-Yeah.

Vi gick till tjejernas rum.

-Hello boys, sa Lucy, som öppnat.

-Hello, can we come in? frågade Louis.

-Absolutely.

Vi gick in och såg att de andra killarna var här också. 

-It's such a lovely room! sa Sofie. Thank you so much guys!

-Thank Liam, he'd payed, sa Niall.

-Thank you, sa hon igen och gav Liam en kram.

Jag ska inte säga att jag blev svartsjuk, men något hände inom mig. Jag har inte kännt henne länge alls, men...Det är något speciellt med henne. Jag gillar henne verkligen, men inte på det sättet, tror jag. Jag inbillar mig säkert.

Det var det kapitlet, det kom till slut i alla fall... Har hållt på med detta i ett par veckor nu. Har dels inte haft mycket tid, och dels inte haft nån inspiration alls. Men nu kände jag att det här kapitlet MÅSTE bli klart! Tack sp hemskt mycket för att ni tittar in! Jag bryr mig inte om jag inte får nån kommentar, men när jag tittar på besökstatistiken blir jag sååå himla glad. Även om det inte är många som kommer, så är det många för mig. Jag trodde ingen skulle kolla för att jag knappt skriver. Men det är ni som gör så att jag orkar. Gud jag ÄLSKAR er sååå mycket!!