Ja då var tävlingen avslutad. Vinnarna blev (skriver karaktärernas namn): Lucy och Sofie! :D GRATTIS GRATTIS! Tack till er som var med å tävlade. Tror jag kommer ha flera tävlingar :)

Å de två killarna som ska ha huvudrollen, är Liam å Harry! :D Lottade mellan Harry å Niall eftersom det stod lika...

Lite kort om kraktärerna: Lucy är 17 år, 167 cm har långt, blont, lockigt hår å stora bruna ögon. Litar inte på många, å är en stark inom sig. Stora dröm? Skådespelerska.

Sofie är 17 år, har svart lockigt å långt hår. Oftast blyg men också rolig. En sportig tjej, men ändå den lugna som kan sitta med en bok framför näsan då och då. Å såklart gillar hon att ha kul!

Här är lottningen. Så att ni inte trodde jag fuska alltså :)

Nu har jag bestämt att skriva en ny novell. Jag hoppas verkligen denna blir bättre :) Rösta i ''omröstning'' vilka som det ska handla om. Alla killarna ska självfallet vara med, men det är två av de som ska ha mer som en huvudroll. Ni kan också vara med å tävla om vem ni ska vara :) Ni får bestämma vad karaktären ska heta och hur den ska se ut. (Lottar ut två vinnare) OBS: Endast en karaktär per tävlande! Har ni några frågor så är det bara att ställa dessa i blogresponse-rutan :)

-Julie! utbrast Sandra och kramade om henne.
-Hi mom. Hi dad, kraxade Julie.
Även om Julie lät hemskt, såg hon piggare ut.
-Why did you it? frågade Sandra.
-I think Louis and the others already told you.
-Yes, but we want to hear it from you too, sa Dan.
-It was just a boy who wrote a stupid thing on my desk, sa Julie uppenbart.
-Yes we know, but what did he wrote, and who was it? frågade Dan.
-He wrote something about that I was a whore, började hon.
-Go on, sa Dan som hade blivit lite röd i ansiktet, av ilska.
-Ehm...I don't remember more, ljög Julie.
-Who was it then? frågade mamma.
-You know we can make that guy suspended, sa Dan. It's very important that you tell us.
-I don't remember who it was, ljög Julie. Actually, when I think of it. It could have been a girl too. I saw it when I just came to class.
Hennes föräldrar såg misstänksamt på henne. Men nöjde sig med hennes lögner.
-Okey, sa Sandra. But the important thing is that you are alive.
-Yes, of course, sa Dan. How do you feel?
-Well, my throat hurts, sa Julie. I feel numb too.
Dan och Sandra utbytte ett par oroliga blickar.
-Maybe it's the pain killers, sa Louis.
-Yes, maybe, sa Sandra, men var inte helt övertygad.
-I'll get miss Newton, sa Louis efter en stund, och reste sig från stolen.
-I want to go home, sa Julie och en tår rann längs hennes kind.
-Oh honey, sa Sandra. We'll talk to miss Newton and then we'll see.
Louis kom in med sjuksköterskan efter en stund.
-Hi, I'm miss Newton, the nurse, presenterade sig miss Newton. But you can call me Molly.
-I suppose that doktor Lovegood has told you the symptoms? sa Molly.
-Yes, sa Dan.
-That's good, sa Molly och vände sig sedan till Julie.
-Hi Julie, sa hon.
-Hey, sa hon.
-I'm Molly your nurse, fortsatte Molly. Can you tell me what happend?
-But I've allready told my family, suckade Julie.
-Oh, no not that part, sa Molly. I mean the pain killers, and hanging.
-Uhm...började Julie. I went to the forest and...I had pain killers in my bag, so I took it.
-Do you have problem with something so you have to take pain killers? undrade Molly.
-Yes, I have headache quite often, förklarade Julie.
-Do you know why? frågade Molly. I mean, if you have headaches often there is usually a reason.
-I don't know why, sa Julie oskyldigt. I'm not stressed, or sad.
Molly nickade förståeligt.
-You still have the pain killers in your body, sa Molly. But not that much. We gave you antibiotics as fast you came here. But to get out all of it, you need to take two pills a day.

Julie nickade.
-So I'm free to go? frågade hon förhoppningsfullt.
-Yes, sa Molly och log. But don't go to school tomorrow. You need to rest.
-I will, sa Julie.
-Is she going to have pain sometimes? frågade Sandra.
-Well, as I can see it, no, sa Molly. But it can feel a bit when the antibiotic came in her body.
-How many days shall she take it? frågade Dan.
-We give her a small jar with as many pills as she can get, förklarade Molly. So when the jar is empty, it's empty.
De nickade tacksamt och Molly gick ut.
-And now I want to go home, sa Julie.

De var utanför Julies hus, och klockan hade hunnit bli strax efter tio.
-Did your mom know where you were? frågade Sandra.
-Yes, I called her before I went to the hospital, sa Louis.
-Good, sa Dan.
-Thanks for the drive, sa Louis när de klivit ur bilen.
-No problems, sa Dan. But go home and have some sleep.
-Can I come over tomorrow after school? frågade Louis tveksamt.
-Of course you can, sa Julie. I will feel alone and bored or else.
-Great, see you tomorrow then, sa Louis och gav Julie en kram.
De vinkade till varann innan Julie gick in, och Louis försvann bakom buskaget.

Nästa dag (Julies perspektiv):

Louis kom över efter skolan, precis som han sagt.
-Hi Lou, sa jag när jag öppnat dörren.
-Hey, sa Louis. I didn't woke you up, or?
-What? No, sa jag, och förstod inte vad han menade.
Jag tittade mig i helkroppsspegeln som stod i hallen. Jag hade svarta mysbyxor och ett svart trasigt linne. Håret stod åt alla håll och kanter. Jag såg minst sagt nyvaken ut.
-I didn't felt for to get fixed, ursäktade jag mig.
-You don't need to, you're beautiful what ever, sa Louis och log mot mig.
Jag kunde inte låta bli att le tillbaka. Jag kände att kinderna hettade lite så jag tittade snabbt bort.
-Do you want something? frågade jag.
-No thank you, sa Louis. Have you take your pills?
-Yes I have, sa jag. Do you know how many times my mom called to check that?
Louis skrattade och vi gick in i vardagsrummet.
-When do your parents come home? frågade Louis.
-In five hours, sa jag och slängde mig ner i soffan.
-What do you want to do? frågade jag när Louis också satt sig ner.
-This, sa han och tog tag i mitt ansikte, samtidigt som han rörde sig framåt mot mig.
Jag följde med i rörelsen, och när våra läppar var någon millimeter ifrån varandra. Blundade jag. När vi möttes i en kyss, var det som om fyrverkerier sprakade över oss. Det var en perfekt kyss. Det var min första, och absolut den underbaraste kyssen jag aldrig fått. Och nu visste jag, jag var kär. Jag var stört kär i den här killen.
-I'm glad you're home, sa Louis när vi avslutat kyssen, och våra pannor låtade mot varandra.
-I'm glad to be home, sa jag och log.

SLUT!

Ja det var slutet på denna novellen. Men om ni vill ha en till novellen så rösta i ''omröstningen'' :) Kommentera gärna hur ni tyckte novellen var, om den slutade bra. Ja allt sådant :) Blir väldigt tacksam i så fall :D Ni får oxå skriva vad ni vill ha mer av i den andra novellen, och om det är något jag kan ändra så den är bättre än denna. Ge förslag helt enkelt, är öppen för alla, förslag, idéer och frågor :)

Författarens perspektiv:

Efter någon halvtimma kom doktor Lovegood in.
-Hi, I'm doctor Lovegood, sa doktorn. Me and the nurse, miss Newton are Julies doctors.
-Hi, we're her parents, sa Sandra.
-Hello. I think you want to know what the symptoms is?
-Yes we do, sa Dan.
-Well, as I can see it, she tried to kill her self. In the blood sample, we found traces of pain killers.

She also tried to hang herself, förklarade doktorn mildt.
Det som doktor Lovegood nyss sagt chockade de alla.
-So I wonder if she used take painkillers, fortsatte han.
-Well, yes. She has headaches quite often, förklarade Dan. Her doctor said that she shall take it when the headache start to come.
-I see, sa doktor Lovegood. Well, it looks like she has take many of them. And if she took enough, would hang be painless.
-Oh, god, sa Sandra och satte sig chockat ner.
-I'll understand that you all are in shock. And if you want to talk to someone, we have a psychologist here, on the hospital, sa doktor Lovegood.
-Thank you, sa Hannah.
Doktorn nickade kort och sa:
-If you want something, just push the bottom. And if she wake up, serch for miss Newton.
Han gick ut från rummet, och det var tyst ett bra tag.

Louis' telefon ringde och han gick ut från rummet innan han svarade.

-Hey, sa han.
-Hi, how is she? det var Zayn som ringde.
-She's kind of fine. She sleep and woke up. But if Niall find her some minutes later. She could be dead now.
Han kände klumpen i halsen när han sa den sista meningen.
-Oh God, stönade Zayn. Can we come over?
-Yes, but. Her parents are here. They wonder who wrote that thing to Julie. But Laura saved Liam.
-I think he will be greatful for that. But see ya in ten.
-Yeah, bye.
Han lade på och gick in igen.
-Who was it? frågade Hannah.
-Zayn. They are coming over, svarade Louis.
-What time is it? frågade Laura.
-Five at half past four, svarade Dan.
Laura nickade och gäspade stort.

Dörren öppnades och Niall stack in huvudet. In kom sedan resten av killarna.

Man såg att Liam hade skuldkänslor.
-How is she? frågade han.
-Pretty good, svarade Hannah. She will be okey.
De satte sig ner i soffan och på stolar.
-You should thank me, viskade Laura som satt ijämte Liam. I actually saved your life.
-Thank you, viskade han tillbaka. Zayn told me.
Han såg tacksamt på henne. Och hon log mot honom.
-Are you friends to her? frågade Sandra.
-Well, kind of, sa Niall. She go in my English.
-She go in my class, sa Liam. We sit together, but we haven't talked so much.
-What about you two? frågade Dan och tittade på Harry och Zayn.
-I'm best friend with Louis, so I have met her, svarade Harry.
-She's a friend to Laura, who's going in my math, svarade Zayn.
-Okey...So who of you know her basically? frågade Dan tveksamt.
-Well, I guess, me, Hannah, Louis and Harry, sa Laura.
De sa inget mer, utan satt och tänkte. De väntade alla på att Julie skulle vakna igen.

När klockan närmade sig åtta hade alla killarna utom Louis gått hem. Julie och Hannah begav sig hemåt.

Kvar satt Louis, Dan och Sandra.
-She has wrote alot about you, sa Sandra.
-Wrote? Not talked? frågade Louis förvånat.
-No. She hasn't been that kind of person who talk about boys. She write down her feelings on post-it notes and leave it on her desk, sa Sandra och log vänligt.
-What did she wrote about me? frågade Louis.
-That she love you. As a friend, but she feels that she want to be more than that, sa Sandra och hade tårar i ögonen.
-She has been so happy since we moved here, sa Dan. You see, she didn't want to first. But when she met you...She became a new person. On a good way, of course.
-We want to thank you, sa Sandra. She has been through so much, and you helped her move on. 
-I-I...I don't know what to say, sa Louis.
-You don't have to say anything.
Julie hade vaknat. Hon hade hört allt de sagt.

Sådär ja kapitel 19 uppe :) Blev tidigare än vad jag tänkt. Skulle kommit hem igår, men det blev idag istället :) Å glöm nu inte att rösta i omröstningen å att kommentera :) Love ya all!   

Julie tittade långsamt upp på mig. Hon försökte säga något, så jag lyfte lätt på syrgasen.
-I-I love you too, viskade hon hest fram, knappt hörbart.
Jag satte tillbaka syrgasen och mina tårar strömmade lätt ner.
-I'm sorry that I didn't listen to you, sa jag ångerfullt.
Jag lyfte på syrgasen igen.
-It's okey, sa hon. But...next time, do.
Jag nickade och log lätt mot henne.
-I will get a nurse, sa Laura och gick ut från rummet.

Jag tog Julies hand, och hon klämde den löst.
-Hey, Julie, sa sköterskan som visat oss in tidigare. Good that you're awake. I will just take a blood sample.
Sköterskan tog fram en nål, som man sticker i fingret, och några rör. Och eftersom jag är rätt så känslig mot blod, satte jag mig i soffan.

Lauras perspektiv:

När sköterskan var klar, satt jag och Louis hos Julie en liten stund.

Hon hade somnat igen, men jag ville inte gå.
-She's cute when she's sleeping, sa Louis.
-Yes, she is, sa jag.
Efter en liten stund ringde min mobil.
-Hello?
-Oh hi Hannah, fortsatte jag. Yes of course you can come. She was awake a little while. Yeah, see ya soon.
-Does she coming? frågade Louis när jag lagt på.
-Yes, svarade jag.

Hannahs perspektiv:

-I searching after Julie Jones, sa jag till den unga kvinnan i receptionen.
-Floor 2 room 134, svarade hon och log mot mig.
-Thank you, sa jag och log tillbaka innan jag skyndade mig uppför trappan.
Jag gick längs sjukhuskorridoren, och tittade efter rum 134. Jag hittade det, och kikade försiktigt in.

Jag såg Laura sitta i soffan.
-Hi, sa jag försiktigt när jag kommit in och stängt dörren.
-Hey, sa Laura som var alldeles tårögd och röd runt ögonen.
Jag såg Louis sitta vid Julies säng och hålla hennes hand.
-How is she? frågade jag.
-She's pretty fine, sa Laura.
Jag satte mig ijämte henne.
-The doctor said that, if we found her one minute later, she could be dead now, fortsatte Laura.
-Thank God that Niall found her, sa jag och andades ut.
-Yes. They have take a blood sample, sa Laura.
Jag tittade bort mot Julie och Louis. Louis lutade sig fram mot henne och sa något.

Han nickade, så jag förstod att Julie var vaken.
Jag reste mig upp och gick fram.
-Hey, Julie, sa jag.
Jag fick tårar i ögonen, av att se henne ligga sådär. Hon såg svag ut, och syrgasen gjorde ju inte så hon såg bättre ut.
-The principal called your parents, sa jag till henne.
Hon nickade svagt, och snart sov hon igen.

Louis perspektiv:

Julies föräldrar kom efter någon timme eller två.
-Oh god how is she? frågade Sandra förtvivlat.
-She's pretty fine, sa jag.
-How...?började hon. Why?
-She never told us that she didn't want to live, sa Dan.
-Ehm...Well she do want to live, sa Hannah osäkert. But it was a guy in school who told her bad things, and...Yeah.
-Who did it? And why? frågade Sandra.
-We don't know, sa Laura. But he wrote something about, that she was a whore.
Jag tittade tacksamt på Laura. Jag trodde inte hon skulle låta Liam komma undan så lätt.
-I should take a proper conversation with that kid, sa Dan och såg hotfull ut.
-But we don't know who it was, sa jag.
-But I will serch for him.
-But isn't it better if Julie be okey? frågade Hannah. Don't think about that idiot now. Think about your daughter.
-You're right, sa Dan och såg på Julie.
-Oh my sweetie, sa Sandra och strök Julie på pannan.

VIKTIGT!!!

Sådär kapitel 18 :) Vill också säga att imorgon (måndag) åker jag till Halland å jag är där till på onsdag. Så ni kommer nog inte få något inlägg på onsdag, för jag har inte börjat skriva på kapitel 19. Å det är inte säkert att det kommer på torsdag heller. Det kommer vara lite dålig uppdatering dessa dagar. Men kika ändå in varje dag, ifall om det kommer tidigare än jag tänkt :) Men kommentera på nu! Hinner nog svara på några kommentarer imorgon, om ni har skrivit några. Annars svara jag på onsdag. Å då vill jag att ni ska ha kommenterat MYCKET! ;) Älskar era kommentarer!