Sofies perspektiv:

Klockan hade blivit kring 12:00, och vi var nu i Chelsea. Det var en otrolig karneval, människor som snurrade med eldrep(?), dansade och åkte med häst å vagn. De fanns även stånder med godis, mat och massa annat. Det var som en karneval-marknad. 

-This is amazing! utbrast Holly och hoppade runt som en sockerberusad litet barn.

-Haha, yes it is, instämde jag.

-Holly take it easy, sa Liam och försökte låta allvarlig. It's other people here too.

-So what? Let me live, sa hon och snurrade runt med utsträckta armar och huvudet upp mot himlen.

-I'm a bit hungry, sa Lucy, someone who wants food?

-Me! I never thought you should ask, sa Niall.

-Haha, come then, sa Lucy skrattandes.

De gick iväg en bit bort från folkmassan, och vi andra stod kvar för att titta på resten av karnevalen.

-Excuse me, sa en tjej. Can I please have an autograph?

-Of course, sa Louis och log vänligt.

Han kladdade ner sin autograf på ett papper han fick av flickan. Precis som de andra.

-What's your name? frågade Liam.

-Alice, svarade tjejen. 

-Where's Niall? frågade hon sedan och tittade sig omkring.

-Buying food, svarade jag.

-Oh, sa hon. Who are you?

-I'm Sofie, svarade jag vänligt. I'm in the same class as Holly, Liams sister.

-Nice to meet all of you, sa Alice.

-Nice to meet you too, svarade Harry.

Niall och Lucy kom sedan tillbaka.

-Gosh, you've been gone for an hour! klagade Zayn.

-We were hungry, försvarade Niall sig.

-We looked at the stalls too, sa Lucy.

-Who's this? frågade Niall och tittade på Alice.

-I'm Alice.

-She's a fan, sa Harry.

-Do you want an autograph? frågade Niall vänligt.

-Yes please, sa Alice och log stort.

Han kladdade ner sitt namn, och gav henne även en kram. Vilket vi andra också gjorde.

-Bye! Really need to go now, sa Alice samtidigt som hon gick vinkandes bort.

Nialls perspektiv:

Jag och Lucy gick iväg mot de olika stånden, för att kolla om det fanns något gott att äta.

-What about this? sa Lucy som hade stannat vid en hamburger grill.

-Perfect, sa jag och tog upp min plånbok. I pay.

-No, no, no, protesterade Lucy.

-Yes, yes,yes, sa jag.

-Haha, okey then, gav hon med sig. Just this time.

-We'll see, sa jag utmanande.

Hon svara genom att räcka ut tungan.

Vi beställde och gick sedan iväg för att kolla lite vad som fanns.

-What do you think about this? sa Lucy och tog på sig en cowboyhatt på huvudet.

-Look really good on you, sa jag och log.

-You think? sa hon. 

Hon tog av den och kollade på priset gissar jag.

Hon spärrade upp ögonen, och gick till några andra klädesplagg och accessoarer och gjorde likadant.

-Let's go, sa hon till sist och drog med mig bort med uppspärrande ögon.

-What's wrong? frågade jag.

-Do you know what it costs?! frågade hon.

Jag skakade på huvudet.

-100 pounds+! utbrast hon.

Jag kunde inget annat än att skratta.

-You could've just picked something, and I'd payed, sa jag.

-Thank you, but I don't want you to buy something to me, svarade hon. Except for food, lade hon till fnissandes.

Som sagt, jag kunde inget annat än att skratta.

Jag vet att jag inte har uppdaterat på jag vet inte hur länge. Å jag vet att även om ni inte kommenterar så läser ni å jag kan skriva. Men jag har haft idébrist, å jag har börjat skolan. Veckan jag började fick jag redan läxor! Å jag har varit sjuk nu i ett par dar å det har hänt väldigt mycket. Men jag ska försöka skärpa mig. Nu när jag tog Svenska på elevens val får jag mer hjälp med skrivgrejer, så jag kanske blir lite bättre på detta. Förlåt!

Hollys perspektiv:

Vi  hade kollat på alla filmerna, och jag tror de flesta var trötta. (Då de gäspade var femte sekund).

-Shall we pick up the mattresses? gäspade Lucy frågandes.

-It's a good idea, svarade Sofie lika trött. Someone who can help me?

-I can, sa jag.

-Me too, svarade Harry.

Vi gick ner till källaren och hämtade de tre madresserna.

-Do you only have two mattresses? frågade Zayn.

-Yeah, but I can sleep in my bed, svarade Sofie. And two of you in the guestroom.

-I take the guestroom! utbrast jag. 

Tanken att ligga på en madrass på golvet, lockade mig inte.

-Me too, sa Liam strax efter mig.

-Is it okey of I chare bed with you, Sofie? frågade Lucy.

Sofie nickade.

-And how do we do? frågade Niall.

-One at each mattress, and one at the sofa, föreslog jag.

-Sounds good, sa Louis.

Vi hjälptes åt med att bädda, och sedan gjorde vi iordning oss för den natten som var kvar. 

Jag gick till gästrummet. Jag kollade på klockan, 1:36. Jag gäspade stort innan jag lade mig ner ijämte Liam, och somnade med en gång kändes det som.

Nästa morgon Harrys perspektiv:

Jag öppnade ögonen och tittade på min mobil, 8:34. Jag gäspade innan jag gick upp och bestämde mig för att överraska med frukost. Pannkakor slår aldrig fel.

Jag klädde på mig gårdagens kläder, och gick till köket. Jag tog fram ingredienserna och började göra iordning smeten.

När jag höll på att steka en pannkaka, hörde jag någon skrika på övervåningen. Jag sprang upp, skriken fortsatte, det kom från gästrummet. Jag slet upp dörren, och Liam satt och höll om Holly.

-What's happening? frågade jag panikslaget.

-Nightmare, mimade Liam.

-What's going on? frågade Lucy chockat.

-It was just a nightmare, övertygade Liam.

Snart var alla i sovrummet och undrade vad det var som hände.

-Dosen't it smell, burn pancake or something? frågade Niall medans han sniffade.

Pankakorna! Jag rusade ner, som ena raket. Det rök lite i köket, och pannkakan, ja den var bränd.

-What are you doing? frågade Louis.

-I was making pancakes, and then I heard this scream, so I ran up. The pancake was still in the fryin pan, förklarade jag.

Jag gjorde de sista pannkakorna, innan jag satte mig ijämte de andra vid bordet.

-Mmm, it was delicious! sa Sofie och sken upp. You can your things.

-Good you liked it, sa jag och log mot henne.

-It's a carneval in Chelsea, can't we go there? frågade jag.

-Chelsea? frågade Liam. I don't know it's...

Jag gjorde puppyface, som brukar funka på min käre bror.

-What do you say guys? frågade han och tittade på de andra.

-Sure, why not, sa Niall och log.

-Lovely idea, sa Zayn.

Sådär ett till kapitel nu då. Som sagt så kommer det inte bli uppdatering varje dag. Har haft idébrist igen... Å imorgon börjar skolan igen (Jättekul....) Är där från 10 till 13. Kan hända att jag skriver när jag kommer hem, eller efteråt. Å nu kommer det vara dålig uppdatering, men läxor å skola går före..:( Hade jag fått välja hade detta varit min läxa. Att skriva ett kapitel varje dag :) Skulle jag kunna få 7 kommentarer den här gången kanske? ;) Ps. ÄLSKAR era kommentarer, de gör min dag. ÄLSKAR ER!!  

Författarens perspektiv:

Lucy och Sofie satt bara och gapade, när killarna kom in. 

-Ehm, are they dead? frågade Harry försiktigt.

Holly tittade på Sofie och Lucy.

-Haha, no, skrattade hon. This is Lucy and Sofie.

-Hi, sa Louis och vinkade framför deras ögon.

-Hi, sa Lucy lite blygt.

-I bet you're fans, sa Niall och satte sig i en fotölj.

Sofe nickade instämmande.

-Wait a minute, sa Sofie. If One Direction is here. You must know them, fortsatte hon vänt mot Holly.

-Yeah, I do. Liam is my brother, sa Holly.

-He's your brother?! utbrast Lucy.

-Why didn't you tell us? frågade Sofie.

-'Cause I wanted you to be with me, 'cause I'm me. Not because I'm Liam Paynes sister, förklarade hon och tittade ner på sina ben.

-I'm sorry, sa Lucy. We didn't mean to.

-It's okey, sa Holly. It was like that in my old school. Everyone newd that I was Liams sister, but no one wanted directly to be with me. I have one true friend, Siona. But when Liam became famous, I was the popular girl. Yeah, it was fun in the begining, but then it was annoying. So I wanted to see if you wanted me for me.

-We do, sa Sofie. We absolutley do.

-Girls, muttrade Niall och himlade med ögonen. I want food.

Alla skrattade. Men de bestämde sig för att beställa pizza.

De satt nu vid köksbordet och åt och skrattade. 

-I have an idea, sa Lucy.

Alla tittade på henne, och hon kände sig smått besvärad.

-You can still eat you know, sa hon och de gjorde som hon sa.

-It's Friday today, so we maybe can have a sleepover and movie night? föreslog hon.

-That's a great idea, sa Liam och de andra instämde.

-But we can't be here, sa Holly. Mom and dad will have guests today.

-We can be in my house, sa Sofie.

-Great, sa Zayn.

De gick hem till Sofie. 

-Hello! I'm home, ropade hon när hon kom in.

-Seems like there's no one here, sa Harry.

De tog av sig sina skor och jackor och gick in.

-You can go to the living room, sa Sofie. 

Hon själv gick in till köket.

Hon såg en lapp på bordet och läste: Hey honey, call me when you see this. We're at aunt Ruth and coming home tomorrow. There's food in the fridge //Mom.

Sofie tog fram mobilen och ringde hennes mamma.

-Kristen, svarade hennes mamma.

-Hey mom, sa Sofie. Sorry I calling so late. It started a new girl in our school, so me and Lucy were there. But now we're home, and they will sleep over.

-Late? It's just 6 PM, okey darling. Say hi from me.

-I will, sa Sofie. Say from me too.

-I will. Bye.

De lade på och Sofie gick till vardagsrummet.

-Talking to your mother? frågade Louis.

-How did you...?

-We heard it, sa Zayn.

-Oh, sa Sofie. Shall we go and buy some snacks and rent a movie?

-Absolutley, sa Holly. 

-Great! sa Lucy. I can stay here and fix glass and bowls.

-I can help you, sa Liam och log gulligt mot Lucy, så hon började rodna.

-Then we go to the movie store, sa Harry.

De andra gick och kvar var Liam och Lucy.

De plockade fram glas och skålar och satte på vardagsrumsbordet.

-It's one bottle wih Coke, sa Lucy i telefon.

-Then we buy some other, sa Sofie.

-Okey, bye.

De andra kom hade kommit tillbaka. Holly och Zayn hällde upp chipsen och godiset, medans Louis skötte drickan. 

-So wich movie? frågade Lucy spänt.

-Paranormal activity 3, Ace Ventura , I know it's old, but so fun, and Rush hour, sa Holly.

-Typical Holly choose Ace Ventura, skrattade Niall.

-Ha-ha, sa Holly sarkastiskt.

De satte i skräckfilmen först. Liam satt ijämte Lucy, som satt ijämte Sofie som satt ijämte Harry, i soffan. Niall satt i fotöljen, med Holly i knäet, medans Zayn och Louis satt i den andra. Visserligen inte i varandras knä. Den fotöljen de satt i hade också en fotpall, medans den andra inte hade det.

Förlåt förlåt för att jag inte uppdaterat. Har haft idé brist, men nu ska jag försöka köra igång igen. Kanske inte blir ett kapitel varje dag, men ska försöka lägga upp oftare än vad jag gjort. Rösta också i omröstning :) Å kommentera vad ni tycker om denna, helst fem kommentarer :) ÄLSKAR ER!   

Lucys perspektiv:

Jag vaknade klockan sju, av väckarklockan. Jag stängde trött av den och steg upp. Jag gick till garderoben, och plockade fram underkläder, jeans och ett vitt linne. Jag gick in i badrummet, och lät vattnet rinna medan jag klädde av mig, och steg sedan in i dushen. 

Efter cirka tjugo minuter hade jag klätt på mig. Nu stod jag framför spegeln och fönade mitt långa, blonda hår. Jag satte upp håret i en hög tofs. Jag satte på lite ljus ögonskugga, och mascara. Jag gick ner till köket och såg att klockan var nästan halv åtta. Jag tog fram bröd, smör och ost. Jag bredde en macka och skivade ost. Jag sprang upp till mitt rum, tog min Fred Perry väska, som hängde på en krok. Jag packade snabbt i mitt pennfack, och sprang sedan ner till hallen.

-Shal you go already? frågade min pappa som nu kommit ner till hallen.

-Yes, we start at ten past eight, sa jag medan jag knöt skorna, och satte mackan i munnen. 

Jag kom på att lapparna var kvar i väskan. Jag tog fram lapparna ur väskan, efter jag knytit, och gav de till pappa.

-When should you leave them? frågade han,när han tagit emot dem.

-I don't know, svarade jag ärligt, men stressat, och tog min jacka.

Jag tog väskan över huvudet, och sträckte mig efter paraplyet, som låg på hatthyllan.

-I don't know if I'm home when you're coming, sa pappa.

-Okey, sa jag. Maybe I'll be with Sofie.

Han nickade och jag gick ut. För en gångs skull sken solen. Det var lite grått, men ändå härligt. 

Jag tog upp min Iphone, som låg i jackfickan. Kvart i åtta, jag hade gott om tid. 

Efter tio minuter hade jag kommit till skogen. Jag såg Sofie vid eken, och skyndade mig.

-Sofie! ropade jag.

-Hey Lucy, sa Sofie, när jag kommit närmare.

Vi gick till skolan och babblade om allt möjligt.

-Can we do something after school? frågade jag.

-Yeah, sure, sa Sofie och log.

Jag log och vi gick in i byggnaden.

Det var fem minuter kvar innan vi började. Jag och Sofie satte oss på bänken, vid dörren.

Det började komma fler och fler elever. Till slut kom vår lärare, och vi fick gå in.

Vi satte oss, som vanligt, längst bak.

Det knackade på dörren.

-Come in, sa miss Fisher ganska högt.

Vi hade precis fått våra böcker. 

In genom dörren kom en lång tjej, med kastanjebrunt, mellanlångt hår. Hennes ögon var en aning ljusare än håret.

-Sorry I'm late, sa hon ganska blygt.

-It's okey, sa miss Fisher vänligt. You must be Holly.

-That's right, sa Holly och gick fram till katedern.

-I'm your teacher, miss Fisher, fortsatte miss Fisher. Tell us something about you.

-I'm coming from Wolverhampton, but moved here with my mother, father and brother and sister.

-Which school are you coming from? frågade miss Fisher nyfiket.

-Wolverhampton Music School, svarade Holly.

-Thank you, sa miss Fisher och log vänligt. You can sit next to David.

Holly gick och satte sig i mitten ijämte David. David var en charmig kille. ''Nu kanske han kan svansa efter Holly, istället för mig'' tänkte jag. Visst han var snygg med sit mörka, raka hår, och mystiskt mörka ögon. Han är alltid snäll och hjälplsam. Men när man sagt nej ett antal gånger, och han följer efter en vart man än är, då börjar man tröttna.

Det ringde ut, och jag och sofie gick till våra skåp. Vid skåpet ijämte mitt, stod Holly och försökte öppna skåpsdörren.

-Do you want some help? frågade jag henne.

-Yes please, sa hon. 3356.

Jag slog in koden, och skåpsdörren öppnades.

-It takes a while before you learn, sa jag och log.

-Thank you, sa hon tacksamt.
-No problems, sa jag och började fiffla med mitt skåp.

Jag lade in böckerna, och låste sedan.

-Ready to go? frågade Sofie.

-So ready I can be, sa jag och fnissade.

-Is it okey of Holly's with us? frågade Sofie osäkert.

-Absolutely, log jag.

-Great!

Vi gick till entrén och möttes av Holly.

Vi gick hem till Holly. Hon bodde inte så långt från skolan hon heller. Istället för att ta vägen till skogen, gick hon åt andra hållet. 

Vi satt i hennes soffa och tittade på en film, minns inte namnet. 

Dörren öppnades, och jag hörde en välbekant röst ropa.
-I'm home! The lads are with me. 

-Okey! We're in the livingroom, ropade Holly tillbaka. Some friends are here!

Var hade jag hört den rösten någonstans? Jag sneglade på Sofie och jag såg att hon tänkte samma sak.

Och när killarna kom, förstod jag vems röst det var.

Spännande va? :) Kommentera vad ni tycker. Minst tre kommentarer som sagt ;)

Sommarlovet hade slutat. Första dagen i andra ring, på Tech Music School. Jag var nervös, fast än jag skulle gå i samma klass, som förut. Bara det att ettan byttes till en tvåa. 

Jag stod framför helkroppsspegeln, och granskade mig själv. Mitt hår var svart, lockigt och gick till revbenen, ungefär, och låg naturligt längs min rygg. 

Det var ett riktigt höstväder ute, kallt, ruggigt å blåsigt. Jag hade på mig mörkt blåa jeans och en vit, trekvartsärmad, tröja. Jag tittade på väggklockan, 8:30. Jag började nio, och det tog cirka tjugo minuter att gå dit. Idag var det bara upprop och information. Jag tog min väska och gick ner till hallen. Jag satte på mig mina vita converse, och trädde på mig min skinnjacka. Mina föräldrar var redan på jobbet, och min lillasyster, Nikki, började tidigare än mig. Jag gick ut i regnet, men hejdade mig innan jag stängt dörren. Jag gick in och tog mitt paraply. Jag gick ut igen och låste, innan jag fällde upp paraplyet och började gå. Jag gick till den lilla skogen som ledde till skolan. Mitt i skogen fanns en stig. Vid stigen stod en stor ek, där träffas jag och min bästa vän, Lucy, innan vi går till skolan, tillsammans. Jag och Lucy har varit bästa vänner sedan första året i högstadiet. Jag närmade mig eken. Jag ställde mig vid den och väntade. Jag tog min Samsung galaxy S 3, och tittade på klockan, 8:50
-Sofie! hörde jag en välbekant röst ropa. 
Jag tittade mot det håll jag kommit ifrån. Jag såg en lite kortare tjej komma springandes, mot mig.
-Hi, sa jag när Lucy kommit fram till mig.
-What time is it? frågade hon andfådd.
-Ten minutes to nine, sa jag.

Hon andades lättat ut, och vi begav oss till skolan.

Vi satte oss längst bak. Efter några minuter började eleverna strömma in, och våran nya lärare, miss Fisher, kom in.

-Goodmorning students, sa hon. Hope you enjoyed the summer vacation, and that all of you are charged to a new term.

Hon ropade upp alla i klassen. Alla trettio eleverna var här.

-I will give you some information before you go, sa miss Fisher. Tomorrow, a new girl will start in this class. I want everyone to be nice and that you take care of her. The lessons starts tomorrow, and you'll get your books then. I will hand ot some paperwork, that your parents must complete.

Hon delade ut papper till var och en. Det var bland annat om skolregler, och skolhälsopapper.När hon delat ut till alla fick vi gå.

-I wonder who the new girl is, sa Lucy.

-Yeah me too, instämde jag.

Vi hade kommit fram till Lucys hus. 

-Do you want to come in? frågade hon.

-I can't, sa jag ledsamt. I promised Nikki to have a sister day with her, before mom and dad comes home.

-Okey, but see you tomorrow then, log Lucy.
-Yes, we do, sa jag och log tillbaka.

Vi skildes åt och jag fortsatte vägen hem, ensam.

Det var första kapitlet :) Kommentera vad ni tycker! Vill ha minst tre kommentarer innan jag fortsätter på nästa :)