Harrys perspektiv

Jag var på väg till Julie, som hon visst hette. Jag hade aldrig träffat henne förut, men Louis sa att jag skulle dit.
Han skulle möta mig på vägen. Jag var en aning nervös eftersom jag skulle sova hos en vilt främmande människa,
där också hennes bästa vän fanns. Tur att Louis är där också. Jag ska försöka att inte flörta med dem så på en gång,
ska ta det försiktigt i början.
Jag gick upp för en liten backe och jag skymtade Louis stora villa bakom några träd. När jag gått förbi hans hus såg jag honom komma gåendes.
-Hi Lou! ropade jag.
-Hazza! ropade han och sprang fram till mig.
Han nästan hoppade upp på mig och verkade väldigt glad över att se mig. Jag log lite svagt mot honom.
-Is something wrong? frågade han oroligt.
-No, I'm just a bit nervous, svarade jag.
Jag kände hur fjärilarna flög omkring i magen på mig.
-You don't have to be nervous, övertygade Louis mig. They are very sweet. But do me a favor.
-What? frågade jag.
Han tittade mig allvarligt in i ögonen.
-Don't flirt with them so much huh? sa han och hans ögon började tindra lite.
Han dunkade mig lätt i ryggen och började skratta lite lätt.
-I promise, sa jag och log.
Vi gick på uppfarten in till huset ijämte Louis's och gick sedan till höger.
Jag såg att vi kom till en altan och där satt två tjejer. Vi gick upp på altanen, och båda tjejerna tittade på mig och log vänligt.
-Hi, I'm Julie, sa den ena med långt blondbrunt hår och grönblåa ögon, och räckte fram handen.
Jag tog emot den och presenterade mig.
-I'm Mary, sa den andra med axellångt blondt hår och havsblåa ögon. Även hon räckte fram handen, så jag tog emot den och hälsade.
-Nice to meet you, sa Julie.
-Nive to meet you too, sa jag. 

Min nervositet hade släppt lite grann, och jag kände mig allt mer bekväm i deras sällskap. Vi pratade om lite allt möjligt. Jag fick veta att Julie skulle gå på samma skola som mig och Louis, och att hon bott i Brighton.
-So what do you wanna do? frågade Mary efter en stunds tystnad.
-We maybe can go to the mall? frågade Julie och tittade på var och en av oss.
Åhnej inte shoppingcentret. Tjejernas paradis, killarnas mardröm. I alla fall min mardröm.
-Ehm...Sure, sa jag och log tveksamt.
-Yeah, why not? höll Louis med.
Vi bestämde oss för att gå till shoppingcentret, tjejerna skulle bara hämta deras väskor först.
-Why the mall? frågade jag en aning förtvivlat.
-They haven't seen this mall. It would be fun for them. We can sit in the cafeteria and wait for them, sa Louis och tittade menande på mig.
-You've right, sa jag och log.
Efter några minuter kom dem tillbaka. Och vi gick ner till busshållplatsen för att ta bussen till shoppingcentret.
När vi kommit in i shoppingcentret gick vi in i några olika affärer med tjejerna, tills jag och Louis bestämde oss för att titta lite själva ett tag. Vi gick in i några affärer. Jag hittade ett par snygga beigha chinos inne på ''Brothers'' så de köpte jag. Louis verkade inte hitta något. Efter ''Brothers'' hittade vi ett mysigt café där vi satte oss och fikade.
-I will just text them where we are, sa Louis och fiskade upp sin mobil från fickan.
Jag nickade och tog en tugga från min baugette. 
-They will be here in ten minutes, sa han till mig.
-Okey, svarade jag. Aren't you hungry?
-No. I've ate lunch you'll see, svarade Louis och flinade mot mig.
-Yeah so? I've did that too for about an hour ago, svarade jag.
-You sounds like Niall, sa Louis och himlade med ögonen.
-Oh my god, I actually do, sa jag sa jag och mina ögon blev nog stora som tefat.
-Haha, skrattade Louis. It just good that you're eating.
Vi satt och pratade lite. Jag såg tjejerna komma in efter en stund, och de slog sig ner bredvid oss.
-Have you find something? frågade Louis.
-Yeah. I've found a pair of shorts and trousers. I also find a T-shirt where it stand: I love you, sa Julie.
-And I found a chemise and a pair of trousers, sa Mary.
-Nice, sa jag.
-Have you found anything? frågade Julie.
-I found a pair of chinos, sa jag och log.
-Nice, sa Julie och besvarade mitt leende.
-I didn't found anything, sa Louis lite buttert.

Det här var kapitel 4. Varför är Louis butter? Hur blir ''pyjamas partyt? Svaren får ni veta i nästa kapitel :) Ni får gärna kommentera om det är nåt jag ska ändra på eller om ni har frågor :)

Det var andra dagen som Mary var här nu. Vi hade bestämt att hon skulle vara här i två veckor. Klockan var tio på morgonen
och jag och Mary satt i köket och åt frukost.
-So what shall we do today? frågade Mary.
-I don't know. Maybe we can have a sleepover party? Mom and dad aren't home, föreslog jag.
Mamma och pappa hade åkt tidigt imorse till min moster Sarah i Australien. De skulle komma hem om tre dagar.
-Yes we can! But who shall come?
-Louis can come, if he want to. And maybe he know someone.
-Yeah, we can ask him after breakfast.
Vi åt klart och ställde in allt i diskmaskinen. Vi gick upp till mitt rum och klädde på oss. Jag klädde på mig ett par vita shorts
och ett turkost baslinne. Mary klädde på sig svarta shorts och ett vitt baslinne. Vi borstade vårat hår och sedan gick vi ner till hallen. Vi klädde på oss skorna och sedan gick vi bort till Louis hus.
När vi stod utanför dörren knackade jag två gånger på den träfärgade dörren. Efter några minuter öppnades dörren av,
vem jag tror det var, Louis mamma.
-Hi, sa hon.
-Hi, I'm Julie and this is Mary, sa jag och pekade på mig och Mary. I'm your new neighbour, and I wonder if Louis is home.
-Yes, wait a second.
Hon gick in och ropade på Louis. Efter någon minut kom han ner till dörren.
-Hi, sa han.
Han hade bara kalsonger på sig, så jag gissar att han var nyvaken.
-Hi, sa jag. Did we woke you up? sa jag och rodnade lätt.
-No you did'nt, sa han och log.
-Good. We just wonder if you want to do something with us today.
-I'd love to, sa han och sken upp. I will just get dressed.
-Yeah. Come to my house when you're ready, sa jag och log.
-Coming in ten, sa han och stängde dörren innan jag hann säga nåt.
-Oh, sa jag och såg förvånad ut.
-Haha, skrattade Mary. You should see your face! But come on now.
Vi gick nerför trappan och bort till vårat hus igen. Vi satte oss på altanen som var riktad mot gångvägen så vi såg när han skulle
komma.
-It's +30 C, sa Mary.
-Really?! utbrast jag. It feels like +40 C, sa jag halvt chockat.
-Yes, it's really hot today, höll Mary med.
-Oh, sorry I might shall go, sa en röst.
Jag blev så rädd att jag nästan flög upp från solstolen.
-Jesus! Don't scare me like that! sa jag chockat.
-Sorry, sa Louis och skrattade.
-It's not funny, sa jag och försökte se sur ut, som inte gick så bra.
Jag började skratta och vi alla tre skrattade.
-So what shall we do? frågade Mary efter en stund.
-I don't know, sa jag.
Det var några sekunders tystnad.
-Louis, sa Mary. We shall have a sleepover party and we wonder if you want to come.
-I'd love to! sa Louis.
-Do you know anyone who might want to come? frågade jag och tittade förhoppningsfullt på honom.
-Hmm...I can call Harry. He's my best friend.
-Yes please do! sa Mary.
Louis tog up sin mobil, knappade lite på den och sedan satte han den mot örat. Jag såg att det var en vit Iphone han hade,
med ett skal som jag inte såg så noga.
-Hi Hazza! A friend of my shall have a sleepover party tonight and we wonder if you want to come.
Det var några sekunders paus.
-Two girls. Julie and Mary, fortsatte Louis.
Liten stunds tystnad.
-He will ask his mom, sa Louis till oss.
Vi nickade och Louis fortsatte sedan i telefonen.
-Great! See ya in twentie.
Han lade på och lade ner mobilen i fickan.
-He's coming over in 20 minutes.
-Okey, than we wait for him, sa Mary.
-Does he knows which house who's mine? frågade jag och tittade lite oroligt på Louis.
-No, but I can go to him when he comes on the sidewalk, sa Louis och log mot mig.
Han log ett leende bara han kunde. Och när han log var det svårt att inte le tillbaka.
Vi satt på altanen och pratade lite om allt möjligt. Jag och Mary berättade om Brighton och om vår skola.
Louis berättade lite om sin skola. Det visade sig att vi båda gick i samma skola; Saint Pauls.
-There he is! utbrast Louis efter någon minuts tystnad.
Jag blev ganska rädd och hoppade säkert en meter upp i luften.
-Can you please stop doing that?! fräste jag.
-Sorry, sa Louis och flinade. Be right back, I will just meet him.
Louis gick ut på trottoaren. Han som visst hette Harry, var brunhårig, precis som Louis, fast Harry hade lockar.
De kom upp på altanen.
-Hi I'm Julie, sa jag och räckte fram handen där jag satt.
-Hi, Harry, presenterade han sig och tog min hand.
-I'm Mary, och även hon skakade hand med honom.
-Nice to meet you.
-Nice to meet you too, sa vi.

Förlåt att det tog tid med kapitel 3. Men nu är det här i alla fall :) Hoppas ni gillar detta kapitel. Ska skriva kapitel 4 så fort jag kan. Men skulle vilja ha minst 3 kommentarer innan jag lägger upp kapitlet :) Ha det bra! 

Är inte klar med kapitel 3 än, men jag hoppas jag får det klart tills imorron...Hata mig inte

Ville bara säga att jag lägger ut kapitel 3 runt fyra-halv fem i eftermiddag. Och ni får gärna kommentera! :)

Jag vaknade nästa morgon av att solen sken. Jag hade packat upp allt från mina kartonger så idag var det bara att slappa.
Jag sträckte mig efter min mobil som låg på mitt vita nattduksbord och kollade vad klockan var, 10:01. Jag gäspade lite innan
jag klev upp ur sängen och in i badrummet och klädde på mig. Jag gick sedan ner i köket och kunde känna lukten av ägg
och bacon.
-Goodmorning, sa jag när jag kommit in i köket.
-Goodmorning, sa mamma där hon stod vid spisen.
-Goodmorning sunshine! kvittrade pappa där han satt vid köksbordet och läste tidningen.
Jag plockade fram juice, ett glas och en tallrik.
-Do you want some egg and bacon? frågade mamma.
-Yes please.
Jag plockade fram två tallrikar till, till mamma och pappa.
Efter några minuter var äggen och baconen färdiga och vi satt tysta och åt vår frukost.
-So...What happens today? frågade jag och bröt tystnaden.
-Well, we're done with packing up, började pappa. So we thought that we maybe shall go to London and pick up Mary.
Jag nästan skuttade upp av glädje.
-Seriously?! pep jag till.
-Seriously, sa pappa och log.
Jag tror jag flinade som en idiot där jag satt.
-Shall I call her?frågade jag, beredd att ta upp mobilen från shortsfickan.
-We already done that, sa mamma.
-When do we leaving? frågade jag ivrigt.
-As soon as you have eat up.
-I'm done, sa jag och tryckte in min halva macka som jag hade gjort iordning.
Mamma bara himlade med ögonen och skrattade, pappa också för den delen. När jag reste mig upp för att plocka undan min tallrik, knackade det på dörren.
-I open it! sa jag och skuttade ut i hallen.
Jag öppnade dörren och utanför stod Louis.
-Hi! sa jag.
-Hello! Do you want to do something? It would be nice to get to know you, sa han lite blygt.
-I would love to. But we're just going to pick up my bestie who shall stay here in a week, or more.
-Oh. When are you back?
-Around half past eleven.
-Can't we three do something then?
-Yes we can, sa jag och sken upp. Or you maybe can go with us?
-Well if I can. I will just ask my mom.
-I will just ask my parents first.
Jag släppte in honom och jag gick in i köket där mamma och pappa höll på och plocka undan.
-Can Louis come with us? frågade jag hoppfullt.
-Louis? sa pappa och såg ut som ett frågetecken.
-Yeah, you know that guy who helped us yesterday?
-Oh! Yes of course.
Jag gick ut i hallen igen där Louis stod.
-Go and ask your parents now, sa jag och föste ut honom ur huset.
Han skrattade.
-Okey, I come around about five minutes then, sa han.
Jag nickade och stängde dörren, sedan gick jag in i köket för att hjälpa mamma och pappa att plocka undan och diska.
När vi var klara gick vi ut i hallen och tog på oss skor. Jag gick ut först och såg Louis gå på trottoaren på väg till vårat hus.
-Hey! ropade jag.
Han tittade upp och såg mig.
-Hi! sa han och skyndade sig lite.
-Hello Louis! sa pappa när han också hade kommit ut.
-Hello mr.Jones
-Please call me Dan.
-You can call me Sandra, sa mamma som också kommit ut.
-Nice to meet you again, sa Louis.
-You too. Than you so much for the help yesterday.
-No problems. Just shout and I come.
Vi satte oss i bilen och jag och Louis babblade om allt och inget hela vägen till Marys hus.

När pappa saktade in tittade jag upp och såg Mary sitta där på trappan med en sportbag.
Hon ställde sig ivrigt upp när hon såg bilen och vinkade som en galning.
-Well..That's Mary, sa jag och skämdes lite.
Louis tittade ut genom sitt fönster och skrattade lite.
-You have a funny bestie, sa han.
-Yes I have that.
Pappa stannade och jag gick ut för att hjälpa Mary.
-Be right back, sa jag och klev ut.
-Hi! ropade Mary och sprang fram till mig.
Det såg ganska kul ut eftersom hon konkade på sportbagen.
-Hi! Jag kramade henne hårt och länge.
-Let me take this, sa jag.
Hon gav mig bagen och jag slängde in den i bagaget.
-Who's that? frågade Mary och nickade diskret mot Louis.
-That's Louis. He's my neighbour.
-Nice, sa Mary och blinkade.
Jag skakade på huvudet och fnissade. Vi satte oss i bilen. Mary i mitten och jag ijämte.
-Hello, sa hon.
-Hi Mary! sa mamma. Are everything alright?
-Yes everything is just fine!
-Hello Mary, sa pappa.
-Hello!
-Louis, this is Mary, Mary this is Louis, sa jag.
-Hello Louis, sa Mary.
-Hi.
-Nice to meet you. Julie Have told me so much about you!
-She has? frågade Louis lite förvånat och blev generad.
-Yes.
Jag kände hur det hettade på kinderna.
-Actually I haven't told her anything, sa jag.
-No just that you are her neighbour, sa Mary och fnissade.
-Yes, sa jag.
Vi åkte hem till mig igen och vi babblade på om massa saker.

Väl hemma gick jag, Mary och Louis upp till mitt rum för att Mary skulle lägga sin väska där.
-Wow, you have really fixed in here, sa Louis när vi gått in.
-Yeah..I couldn't have a lots of boxes all the time, sa jag och fnissade.

Det här var kapitel 2 :) Hoppas ni gillade det. Ska försöka att inte göra så långa kapitel som på kapitel 1. Kommentera gärna!

Efter en timma var vi framme vid huset. I villan ijämte våran såg jag en kille i min ålder som spelade fotboll med sin lillasyster,tror jag. Killen var brunhårig och hade snelugg och lite spretigt över resten av håret. Hon som jag tror är hans lillasyster hade mellanlångt ljusblont hår. Kanske var de halvsyskon?
-Julie, sa pappa.
Jag vaknade upp ur mina tankar och vände mig förvirrat om mot honom.
-What? frågade jag.
-Can we get some help? frågade mamma.
-Oh yes of course, sa jag och gick mot släpkärran efter att ha kastat en sista blick mot killen.
Jag tog den guldfärgade brädan som är till mitt skrivbord. Jag gick in och ställde den i mitt rum. Vilken röra det var här. Får ställa iordning allt sedan. Jag gick ner igen och ut till bilen igen. 

-I can help you with this, hörde jag någon säga. 
Jag gick fram till släpkärran och där stod killen som jag sett spela fotboll. Han var söt. Han hade bruna ögon och var fotbollsklädd, lite längre än mig.
-Hi, sa jag innan jag tog benen till skrivbordet.
-Hi, sa killen.
Jag gick in och killen följde efter.
-Where can I put these? frågade han och höll fram några lådor.
-Ehm...I can take them, sa jag.
-No, just say where.
-In my room.
-Can you show me?
-Sure, sa jag och suckade tyst.
Vi gick uppför trappan.
-What's your name? frågade han.
-Julie, and you?
-Louis. I live in the next house.
-I know. I saw you play football, with.. Your sister?
-Yes. Lottie.
-How old are you?
-I'm seventeen
-And your sister?
- Lottie is nine.
Vi hade kommit till dörren in till mitt rum. Jag öppnade den och skämdes över hur det såg ut. Överallt låg det kartonger och delar av möbler som skulle sättas ihop.
-You don't have to be embarresd, sa Louis som tydligen hade sett mitt ansiktsuttryck.
-But it's really messy, gnällde jag.
-You just moved in, you may order here, make sure, sa han och blinkade med ena ögat.
Han ställde ner lådorna vid väggen jämte dörren, och vi gick ut igen.
-Thank you so much...? började mamma.
-Louis, fyllde Louis i.
-Well, thank you Louis! sa mamma och log.
-No problems. Just shout if you want my help.
-Dad, can you please help me install everything? frågade jag vänd mot pappa.
-Of course hun, sa pappa och log mot mig.
-Well I might go home, sa Louis.
-Ehm...See you, sa jag och halvlog lite. 
Jag ville inte att han skulle gå hem nu. Jag ville ju lära känna honom lite mer.
-Yeah we do, sa han
Jag tvekade lite. Skulle jag be honom stanna eller inte?
-Do you want help now?frågade pappa.
-Yes please, sa jag och väcktes från mina tankar.
Vid det laget hade Louis redan gått över till sitt hus.
Pappa kom upp till mitt rum och vi hjälptes åt med att montera ihop sängen, skrivbordet och bokhyllan. 
Vi hade slängt garderoben, för nu hade jag en liten walk in closet.
-Do you want some help with move the furniture? frågade pappa efter kanske en timmas montering.
-Yes. I want my bed in the middle of the room against the wall, the desk in front of the window, my bedside cabinet alongwith the bed, and my bookcase along with the door.
-Uh... Can we move it together? frågade pappa en aning förvirrad.
-Sure, sa jag och småskrattade över hans roliga ansiktsuttryck.
Vi flyttade möblerna så som jag ville ha dem. Det blev perfekt. När man öppnar dörren är fönstret rakt fram och framförfönstret står skrivbordet, sängen är på höger sida av rummet om man utgår från dörren, walk in closet är mitt emot sängen,bokhyllan ser man inte när man öppnar dörren för den står ijämte. Det var helt perfekt! 
Och så hade jag mitt egna lilla badrum, jämte walk in closet.
-I love this room, sa jag till pappa och log med hela ansiktet medans jag kollade runt i rummet.
-Yes, it's better then your old room.
-Yes. And dad...
-Yes?
-Can Mary visit us under the summer vacation? frågade jag och tittade hoppfullt på honom.
-Of course!
-Can she be here in a week?
-Talk with mum about that.
-I will.
Han gick ut ur mitt rum och jag började packa upp kartongerna.

Här kom andra delen av kapitel 1. Hoppas ni gillade det :) Kommentera gärna om det är något ni vill att jag ska ändra på eller så. Tog lite mer än en timma att få ihop detta, ändra lite å så. Blev ganska nöjd till slut :) Jag hoppas verkligen att ni gillade detta kapitel. Tänkte ha en omröstning där ni får rösta om jag ska fortsätta med denna eller inte. 

-Do we have to move?! frågade jag förtvivlat.
-Yes honey, sa mamma.
-I have a new job in London, we can't live in here then, fortsatte pappa och tittade upp från morgontidningen
-But what about me?! sa jag och stampade med ena foten i golvet som ett litet argt barn.
-You can still see your friends, sa mamma med en övertygande röst.
-Yeah, it will be very easy when I'm going to change school! sa jag drygt och lade armarna i kors.
-Julie, calm down, sa mamma. You will meet new friends, I promise.
-Yeah it just took me two years to have my friends I got now!
-Julie...
-What?! I'm not moving! And if you want me to go with you, I stay in my school!
-You know what I think about commute, sa mamma och fick en orolig blick.
-Just because you took the wrong train when you were in my age, dosen't mean that I will! sa jag stöddigt och grimaserade.
-Julie, can't you please stop screaming? sa pappa med en lugn ton.
-Not until you listen to me!
-If you're not moving, where shall you live then? sa mamma.
-Aunt Sarah, sa jag självsäkert.
-Who lives in Australia? sa pappa och höjde på ena ögonbrynet.
-WHAT?! When did she move?! nästan skrek jag och lät mina armar hänga längs sidorna av min kropp och såg förbluffad ut.
-Last summer, remember?
-Yeah... right. Okey, I'm move with you then! But! If I do not feel comfortable or being bullied, I change to my old school, okey? sa jag bestämt och lät mitt pekfinger vandra från mamma till pappa.
-Okey, sa mamma och muttrade.
-Have you packed? frågade pappa.
-Yes. When do we leave? muttrade jag.
-Seven o'clock tonight.
-It is fortunate for you that I have summer vacation, sa jag och gav dem en sur blick. 
Jag sprang upp till mitt rum och slängde mig ner på min dubbelsäng, som hade blått överkast med vita små stjärnor på och matchande örngott.
Varför ska allt vara jobbigt? Pappa har fått ett nytt bättre jobb, okej det är bra. Vi ska flytta, det är inte bra. Jag kommer byta skola och ha en timmas längre för att se mina kompisar, inte heller bra. Finns det bara negativa saker kring mig vid detta flytt tillfälle?
Jag gick och satte mig vid datorn och loggade in på facebook.
-Thank god, sa jag för mig själv när jag såg att Mary, min bästa vän var inne.
Jag klickade på chattrutan och började skriva.
Julie: Hi!
Mary: Hiiii my best friend in the whole wide world!! How are you?? :D
Julie: Not so well :/
Mary: Why?? :O
Julie: We're moving tonight...:'(
Mary: :(((( London huh?
Julie: Yeah...Well it will be fun. With Oxford, London eye, Madame Toussade's and Big Ben. Yeah you know that stuff. But I'm going to miss you soooooooo much!!
Mary: Yeah London is lovely! I'm going to miss you too!
Julie: BUT! If I not feel comfortable or being bully in my new school. I will start in our school again! :D *Think I will lie to mom and dad* Mohahaha!
Mary: Hahaha! Please do! :D
Julie: We'll see. Think I will take a shower now. lunch in a halfhour.. :/ But it's summer vacation can ask my parents
if you can come over when we've been prepared. :D :D
Mary: Oh! I would love too! Please a week then?!?! :D :D
Julie: Shall ask! But really need to go now. See ya in ten tonight?:)
Mary: As always hun!
Jag loggade ut och gick fram till min vita garderob av trä. Jag plockade fram mina svart-gråa jeans, ett vitt linne och rena underkläder. Jag gick in i badrummet och ställde mig i duschen.
Efter cirka en kvart gick jag ut och virade en handduk kring mitt hår och min kropp.  Jag klädde på mig underkläderna och sedan smörjade jag in mig med Doves hudkräm.  Jag klädde på mig jeansen och linnet, sedan släppte jag ut håret från handduksturbanen. Jag borstade igenom mitt långa blondbruna raka hår och blåste håret, tills det bara var lite fuktigt. Jag satte upp håret i en tofs och sedan gick jag ner för trappan ut i köket.
-You came just in time. The lunch is ready, sa mamma när jag kommit in i köket.
-What's for lunch? frågade jag och gick för att sätta mig vid köksbordet som var av glas
och på en av stolarna som var träiga med svarta läderdynor.
-Meetballs and pasta. Fast and easy.
-Yeah... Where's dad?
-He's coming. You can start, svarade mamma och satte ner en skål med köttbullar på bordet.
Jag satte mig vid bordet och tog för mig av köttbullarna och pastan. Jag började äta och så småningom kom pappa.
-Was it tasty? frågade han och satte sig mittemot mig.
-Yes, svarade jag med munnen full med mat.
Pappa satte sig och vi åt under tystnad.

Klockan var nu tolv och jag skyndade mig upp för att packa ner mina kläder i en kartong.
Pappa hjälpte mig att montera ner garderoben, sängen och skrivbordet. Vi hade redan flyttat sängbordet och bokhyllan till huset.
Det enda som vi skulle lasta in i släpkärran var, min säng, köksbordet plus stolarna, min garderob och mitt skrivbord.
Allt annat var nere. Och såklart köksredskapen och min dator och annat smått skulle vi också lasta in. Jag hjälpte pappa att bära ut möblerna till släpkärran.
-We were finished earlier, sa pappa förvånat och tittade på sin klocka.
-What time is it? frågade jag och sjönk ner på trappan som ledde till ytterdörren.
-Five o'clock.
-Can't we go now then?
-Yeah, it probably the best, sa mamma.
Jag sprang in och hämtade min handväska där jag hade mobil, nycklar, hörlurar, en bok och min Ipad.
-I don't get why you have an Ipad when you have a computer, sa mamma när jag kommit ut igen.
-Because an Ipad are easier to wear than a computer, sa jag och log triumferande och gick till bilen.
Mamma suckade och gick efter mig till bilen för att sätta sig där fram. Vi satte oss i den mörkblåa Volvo bilen och pappa körde.

Var tvungen att dela upp kapitlet för det var jättelångt! Så skriver del 2 av kapitel 1 imorron :)

Hej. förlåt för att ja inte lade upp kapitlet igår. men hade sjukt ont i magen å det var inte alls nåon rolig kväll. Är sjuk så har inte kunnat sitta vid datorn, men ska försöka lägga upp kapitlet idag. Ni kan fortfarande rösta. hoppas ni mår bra å får en fortsatt underbar dag :) <3