Augusti (skolstart):

Idag var det dags för skola. Den nya skolan. Jag var ganska nervös, men som tur var så gick Louis och Harry där. Synd bara att det inte var i samma klass.
Jag satte upp håret i en hög tofs och sedan var jag klar. Jag hade på mig ett par svart/gråa jeans och en vit magtröja med trekvarts armar. Det kändes att det var höst ute. Sommaren hade gått så fort.
Jag tittade på klockan, halv nio. Skolan börjar nio och det tar bara en kvart att gå.

Tio minuter om man går snabbt.
Jag tog min väska och gick ner till hallen. Mamma och pappa hade åkt till jobbet.
Jag tog på mig mina vita converse och drog på mig skinjackan. Hängde väskan över axeln, så den satt diagonalt. Jag gick ut och kände en kall vindpust slå emot mig.

Skolan:

Jag gick in i den stora byggnaden. Jag letade upp rektorns kontor, och efter många upp och ner springningar hittade jag det. Jag knackade på och inifrån hördes en kvinnlig röst säga:
-Come in.
Jag klev försiktigt in.
-Hi, I'm Julie Jones.
-Welcome, sa rektorn och skakade min hand. Have a sit.
Jag satte mig ner. Fjärilarna blev bara fler och fler. Rektorn tog fram en mapp och bläddrade i den.
-You were studying social Sience in your old school?
Lät mer som en fråga än ett påstående.
-Yes I were, svarade jag nervöst.
-Then you will start in class s2S, sa rektorn och gav mig ett schema och skåpskod.
-Thank you, sa jag.
Jag reste mig upp och gick ut. Jag letade upp mitt skåp, 225.
Det fanns tre våningar i skolan. Nedersta våningen fanns förstarings-elever och expedition.

På andra våningen fanns andrarings-elever, och på tredje tredjerings-elever. Jag gick upp en våning. Och hittade till slut mitt skåp lite längre bort i korridoren. Jag kollade på koden och låste upp. Jag kollade på schemat och såg att jag skulle ha media i klassrum 201. Jag lade in schemat i skåpet och hängde av min jacka. Jag gick längs korridoren och letade efter rum 201.Vilket inte var så svårt. Jag kollade på klockan, prick nio.

Jag tvekade lite innan jag knackade lätt på dörren.
-Come in! ropade en man innanför dörren.
Jag öppnade försiktigt dörren och klev in.
-Hello, sa mannen, som jag gissar var min nya lärare. You must be Julie.
-Yes that's right, sa jag.
-Welcome. I am your new class teacher, mr.Smith This room is your classroom. Can you please tell us about yourself?
Jag nickade och berättade, var jag kom ifrån, varför vi flyttat och så vidare.
-Thank you. You can sit with Liam, sa mannen.
Jag gick och satte mig ijämte Liam, längst bak mot vänster närmast fönstret.
-I will soon give you the books, sa mr.Smith till hela klassen. I will just see who's here.
Han tog fram en lista från skrivbordslådan.
-Julie Jones?
-Yes, sa jag.
-Liam Payne?
-Yes, sa killen ijämte mig.
-Hannah Mayer?
-Here, sa en tjej några rader framför mig med naturligt blondt hår.
Han ropade upp alla. Det var en ganska så liten klass. Vi var nog inte mer än arton-tjugo stycken.
Det ringde ut till rast. Jag tog väskan och böckerna jag fått. Jag gick till mitt skåp och lade in dem där.

Jag kollade på schemat, psykologi.
-Hello, sa en röst.
Jag stängde skåpet och tittade till höger om mig.
-Hi, sa jag.
-I'm Hannah.
-Julie.
-I know. Do you know anyone here?
-Yes, I do.
-Who?
-Two guys. Louis and Harry.
Hannah tittade storögt på mig.
-How? frågade hon förvånat.
-I'm neighbour with Louis. We have been together all summer. I mean not together together. Just friends.
-I see...Was he nice?
-Yes he was really kind.
-Good. Do you want to eat lunch with me and Laura later?
-It would be really nice, sa jag och log.
Hon log tillbaka.
-See ya later then.
Laura gick också i min klass. Hon hade brunt, axellångt hår. Och var i medellängd.
Jag kollade mig omkring. Nästa lektion började inte försen om tio minuter, så jag kunde väl lika gärna stå här.
Jag kollade på några killar. Jag tyckte jag kände igen två av dem.

När den ena vände sig om såg jag att det var Louis.
Jag log och vinkade lite, men han vände bara snabbt på huvudet. Jag blev lite chockad. Vi stod kanske bara femton meter ifrån varandra, så han måste ju ha sett att det var jag.

Kapitel 12 kom fortare än jag tänkt mig :) Men det är ju bara bra. Nu börjar jag också komma till själva handlingen, det som jag tänkt att den mer ska handla om, eller hur jag ska säga. Hoppas ni gillade det. Kommentera, läs, sprid, njut! :) 

Juli (cirka en och en halv månad senare)

Det hade nu gått två och en halv månad, ungefär, av sommarlovet. Mary fick stanna hur länge hon ville,

men var tvungen att åka hem imorgon.
-Do you have to go? frågade jag.
-Yes, unfortunalty. My uncle lives in France, and then I be there til the end of summer, sa Mary nedstämt.
-Promise me to call every day, sa jag.
-I promise, sa hon och log.
-What shall we do this last day together? frågade jag efter en stund.
-What about that home spa we bought, and a movie night? föreslog Mary.
-That would be great! sa jag och sken upp.
Klockan var inte mer än elva, så vi bestämde oss för att göra lite lunch.
Vi gick ner till köket.
-What's for lunch? frågade Mary.
-Hmm, what about pasta and cheese sauce? föreslog jag efter att ha kollat i alla skåpen.
-That sounds great!
Jag plockade fram pastan och den färdiggjorda ostsåsen.
-I wonder where mum and dad is, sa jag medans jag höll i kallt vatten i kastrullen.
-Maybe they are asleep?
Jag ställde kastrullen på spisplattan. Nu var det bara att vänta på att vattnet skulle koka upp.
-Shall we do the cheese sauce? frågade Mary.
-Not yet. We can do it when the pasta is in the saucepan, sa jag.
Efter några minuter hade vattnet kokat upp och jag hällde i pastan.
-Now we can do the cheese sauce, sa jag och log.
Mary tog fram en mindre kastrull och hällde i såsen.
Efter cirka en kvart var maten klar och vi satte oss ner för att äta.
-I still wonder where they are, sa jag lite oroligt. They usually not sleep this long.
-Maybe they are shopping? Don't be so worried. They will be fine, sa Mary.

Cirka en timma senare Marys perspektiv:

-Shall we have the spa now? frågade Julie förväntansfullt.
-Yes absolutely, sa jag.
Jag tog fram det vi köpt. Bland annat ansiktsmasker, badbomber och body spa mud.
-Mudpack first, sa Julie.
-Okey.
Vi gick in i badrummet och fixade med allt.
-How long shall we sit like this? frågade Julie.
-Eight minutes, sa jag.
Vi satt i varsin stol med lera i ansiktet och gurkor på ögonen.

-And now? frågade jag när vi tagit av oss ansiktsmasken.
-Body spa mud, sa Julie.
Julie fick göra det först, så hon masserade in leran på kroppen och satte sig i badkaret.
-Eight minutes right? frågade hon.
Jag nickade.
Sedan var det min tur. Jag gjorde likadant och satt i åtta minuter i badkaret.
-Bathbombs! sa både jag och Julie samtidigt.
Vi fyllde badkaret och släppte i en badbomb.
-Shall we listen to that spa music we bought too? frågade jag.
-Yes, sa Julie och klev ner i badkaret.
Jag hämtade skivan och bandspelaren.
Satte i kontakten och skivan.
-It's so relaxing, sa Julie och blundade.
Jag kunde inget annat än att hålla med.

Här är kapitel 11. Tycker jag blir bättre på att uppdatera, eller vad tycker ni? Kommentera vad ni tycker om detta kapitel :) Tänkte också ha en tävling snart. :D Vad det är för tävling får ni se imorgon ;) Hoppas ni njuter och sprider :)

Marys perspektiv:

-Damn, sa Louis
-Didn't I say that I would win? sa Julie triumferande och ställde sig med armarna i sidorna och tittade ner på Louis.
-Mary, who do you want to compete with? frågade Louis mig, och ignorerade Julie.
-You. If Julie is that good, I don't want to take the risc, svarade jag.
Julie skrattade och satte sig i soffan, och jag satte mig på golvet ijämte Louis.

Julies perspektiv:
Vi hade spelat ganska länge, och jag vann över både Mary och Louis ett antal gånger.
-What time is it? frågade jag medans jag spelade mot Mary.
-A quarter past six, svarade Louis.
-Already? sa jag förvånat. I think we have to go home.
Vi spelade klart och sedan gick vi ut till hallen.
-Are you going to do something tomorrow? frågade Mary Louis.
-Yes, unfortunalty.
-Okey. But...See ya, sa jag och gick ut.
-Yeah. I call you.
Jag log. Bara tanken på att han vile ringa mig gjorde så det pirrade i min mage.
-Sorry if we came late.But now we're here, var det första jag sa när jag kom in.
-Hi! ropade mamma. It's just a quarter past six.
Vi gick in i köket.
Mamma höll på att göra mat, och pappa vet jag inte var han var.
-Where's dad? frågade jag.
-He's out, svarade hon bara.
Jag nickade. Jag ville ju veta var han var. Att han var ute kunde jag ju lista ut själv.

Men jag ville inte fråga. Hon verkade så ledsen när hon svarade.

-Will he come for dinner?
-No. I don't know when he's home.
-You don't even know where he is, right?
-No I don't.
-What's for dinner? frågade Mary.
-Tacos, svarade mamma lite gladare.
-What day is it today? frågade jag.
-Friday.
-We can help you lay the table, sa Mary.
Mamma nickade och vi plockade fram tallrikar och glas.
-We can make sallad too, sa jag.
-Yes please, sa mamma medans hon rörde i köttfärsen.
Vi ställde fram allt på bordet, och vi började äta.

Det är blev nog ett ganska så kort kapitel. Men det är i alla fall något. Kommer börja på nästa kapitel ganska snart för jag har ganska många idéer nu :) Kommentera vad ni tycker!! Älskar er. Och jag måste säga att era kommentarer är guld värda!  

En jättesnäll tjej från min förra klass, Patricia hade skickat ett meddelande till mig.

I mailet var det en bild på henne och Chris, mitt ex.

Även fast det var ungefär fem månader sedan han hade gjort slut, så hade jag fortfarande känslor för honom.

I mailet stod det också: This is my revange to you! I hope you wish that you never stoled him.
-Hey what is it? frågade Mary igen och ställde sig bredvid mig.
Jag sa inget. Tårarna rann ljudlöst, nerför mina kinder.
-That bitch. If I could I would tell her a thing or two, sa Mary allvarligt.
Jag tittade upp på henne, och hon såg verkligen inte glad ut.
-Let it be. I will never see her again, anyway, sa jag ledsamt.
-What does she mean with ''I hope you wish that you never stoled him''? sa Mary argt.
-I don't know.
-And let it be?! frågade hon och kollade på mig som om jag vore lite koko i huvudet.
-It was five minth ago. I have to let him go, förklarade jag.
-Yeah but...She have no right to do this? fortsatte Mary och såg allvarligt på mig.
-What shall we do? Call the polis?
-No, but she have to realise that this isn't okey, sa Mary och lät arg,

medans hon höll blicken på mig men pekade på datorn.
Jag tittade på datorn, sedan på Mary.
-But how shall we do? frågade jag.
-I don't know. We'll se if she do something more.
Jag nickade.
-Are you done? frågade Mary.
-Yes, sa jag.
Jag raderade mejlet och stängde av datorn.
Vi gick ner till hallen, och tog på oss våra skor.
-Bye! We go to Louis! ropade jag.
-Have fun! ropade mamma.
Vi gick ut ur huset, och bort några meter till Louis hus.

Louis perspektiv:

Det knackade på dörren. Jag reste mig från soffan och gick fram till dörren.
-Hello handsome, sa Julie log flirtigt mot mig.
Jag förstod att hon var ironisk då jag hade ett bar röda chinos, en randig tröja och

såg säkert ut att komma från djungeln.
-You don't mean my cloths, right? frågade jag och tittade menande på henne.
-No, I mean your hair, sa hon och log.
-What happend? Have you been in the djungel all night? frågade Mary, och de skrattade.
-Ha-ha, sa jag sarkastiskt. Did you want something?
-Yes, we wonder if you want to do anything with us, sa Mary.
-Sure, but what?
-Just chillin' in your place? föreslog Julie.
-Yeah, sure way not, sa jag och släppte in dem.
-Nice home, sa Julie.
-Thanks. Do you want something to eat or drink?
-No thanks I'm good, sa Mary.
-Yeah, me too.
-So what do you want to do?
-Do you have X-box? frågade Julie och tittade på mig.
-Yes I have.
Vi gick till vardagsrummet. Och jag plockade fram X-boxet.
-I only got Fifa, sa jag och rotade i en låda med spel i.
-That'll be fine, sa Julie. But prefer to lose.
Jag tittade på henne för att se om hon var seriös.
-I lose? sa jag frågandes. I think it's you who are going to lose.
Jag kopplade in allt och jag Julie mötte varandra först.
-Let the game begin, sa hon, tog kontrollen och kollade utmanande på mig.

 Sådär kapitel 9 :) Nu är det så att, jag vill komma nånstans i den här novellen. Jag kommer långt, men den här kommer ha mycket inom skolan att göra, så jag kommer inte skriva så mycket mer inom ''Juni-perspektivet'' Utan kommer hoppa några veckor fram och så. Så att ni är beredda på det :) Men jag hoppas att ni gillar den här novellen, och kommentera vad ni tycker å vad jag kan ändra å lägga till. Älskar er sjukt mycket ska ni vet!   

Nästa morgon.
Jag vaknade av att att någon puttade på mig.
-What? sa jag sömndrucket och irriterat.
-You have to came up, det var Mary. It's ten pm and your parents will be here in two hours.
-Yeah...So? sa jag och tittade på henne, kisandes eftersom solen sken i mitt ansikte.
-Have you seen how it looks down there? frågade hon.
-No, sa jag.
-Yhen you should.
Jag reste mig suckandes upp ur sängen och gick ner. Jag förstod vad hon menade. I vardagsrummet var det skålar och glas på bordet. Prydnadskuddarna till soffan, låg huller om buller.
-Oh my god what happend in here?! frågade jag förvånat.
-Well, we had a pillow fight, and looked at some movies, förklarade Mary.
-With Louis and Harry? frågade jag.
-Yes. They went home by eleven am. You were sleeping, so they carried you up.
-Oh. But now we really have to clean.
Vi tog undan skålarna och glasen.Mary fixade kuddarna, och jag drog fram dammsugaren.
Vid halv elva var vi klara och vi gick till köket för att göra iordning frukost.

Cirka en och en halv timma senare.
Jag hörde någon öppna ytterdörren.
-Hello! We're home! det var mamma som ropade.
Jag och Mary reste oss från soffan och gick ut i hallen.
-Hello, sa jag och kramade både mamma och pappa.
-Hello darling. How has it been?
-It has been so good! sa jag och log mot dem.
-That's good to hear, sa mamma.
-And how's you Mary? frågade pappa.
-I'm fine, thank you. How was the travel?
-Oh, it was good, sa mamma. You two must go to Australia.
-Maybe next summer, sa jag.
Mamma och pappa gick in i sitt rum för att packa upp.
-Shall we go and visit Lou? frågade Mary.
-Yes, we do, sa jag och log.
Vi gick upp för att klä på oss.
-I will just take a fast shower, sa Mary.
Jag nickade och började klä på mig, medans hon gick in i badrummet.
När jag var klar satte jag mig vid datorn.
Jag klickade runt lite på facebook.
-I will just brush my hair, sa Mary när hon kom ut.
Jag nickade.
-You know that you don't have to tell me what you are going to do, right? sa jag med blicken på skärmen, och klickade upp ''Hotmail''.
-Sorry, sa Mary.
-What the...? sa jag när jag klickat upp ett mail.
-What's wrong?
-It's...jag fick inte fram orden.
Jag kände tårarna bakom ögonlocken, och snart rann de ner för mina kinder.

Här är kapitel 8 :) Ett ganska kort kapitel, men man ska ju hålla spänningen uppe ;) och jag hade lite idé brist. Tog ganska lång tid att lägga upp det. Och det är för att jag inte har vetat vad jag skulle ha skrivat och så. Men nu är det här. Vill ha kommentarer nu! Berätta vad ni tycker om min novell :) Så är ni jättesnälla! Tack till alla som läser denna!   

Vi begav oss till stranden. Det tog bara tjugo minuter att gå dit. När vi kom fram var det nästan ingen där.

Bara en barnfamilj och ett lite äldre par.
-Where shall we sit? frågade Louis.
-Over there, sa jag och pekade på en plats nära ett berg, vid strandkanten.
-Perfect! sa Harry nöjt, och vi gick till platsen jag pekat på.
Vi bredde ut våra handdukar och jag och Mary lade oss ner för att sola lite.
-Come on, can't you swim with us? frågade Louis och kollade bedjande på oss.
Jag tittade på Mary, som tittade på mig. Hon nickade och vi gick upp.
Jag gick mot vattnet och kände försiktigt med tårna om det var kallt. Det var lagom varmt.
Jag gick längre och längre ut. Mary hade sprungit ut i vattnet till killarna. När jag kom fram till dem,

började de skvätta vatten på mig.
-Hey! That's not fair! sa jag medans jag försökte skydda mig från att få vatten i ansiktet.
-Haha, no but it's fun, sa Harry och log retsamt.
Jag skvätte dubbelt så mycket vatten på dem, som hämnd. Harry och Louis tog tag i mina armar och ben,

Louis i mina ben och Harry i mina armar. Jag anade vad de skulle göra.
-No! No! skrek jag.
De gick lite längre ut med mig, och jag sprattlade och försökte komma loss.
-Please, let me go! bedjade jag.
De svingade mig hit och dit. De kaste mig till slut ner i vattnet. Jag tog mig snabbt upp till vattenytan.
-Don't ever do that again, sa jag med en allvarlig min.
-But it was fun, skrattade Harry.
-Maybe for you, but not for me, sa jag. I've got panic when I come under water.
-Sorry, we didn't know, sa Louis och kollade ångerfullt på mig. I thought you was kidding, and find it funny.
-It's not your fault. I have to learn that water isn't dangerous, sa jag och log ursäktande.

Efter ett tag gick vi upp för att äta. Det fanns ett litet strandcafé, ungefär tio meter upp mot vägen.

Vi gick dit allihop och tog med oss våra saker.
Vi beställde det vi ville ha och satte oss på uteserveringen.
-Why do you get panic under the water? frågade Harry mig efter en stunds tystnad.
Jag svalde muffinsbiten jag tuggat på och svarade:
-My littlesister drowned.
Jag kände tårarna bränna bakom ögonen. Sofie blev bara sex år. Hon dog för två år sedan, då jag var tretton.

Det var det värsta som hänt i hela mitt liv. Ända sedan den dagen har jag haft mardrömar.

Rädd för att jag ska bli näst på tur.
-Oh, I'm so sorry, sa Harry och tittade medlidsamt på mig.
-Don't be it was for two years ago, sa jag och försökte hålla rösten stadig.
Jag hade ätit upp, och de hade de andra också.
-Shall we go home? frågade jag för att avbryta tystnaden.
-Yes sure, sa Louis.
Vi reste oss upp och tog våra grejer.
Jag och Mary gick in till ett par ''omklädningsrum'' som fanns på stranden, och bytte om.
Jag svepte en handduk om mig och tog av mig bikinin.

Jag torkade mig och satte på mig underkläder och sedan mina kläder.
-Are you done? frågade Mary mig.
-Yes, sa jag och vi gick ut.
Killarna stod utanför.
-Finally, sa Harry.

Förlåt för dålig uppdatering. Men har haft idébrist. Men här är i alla fall kapitel 7 :) Kommentera vad ni tycker! Tycker det är dåligt med kommentarer, men jag ska inte klaga. Jag får några i alla fall, och jag är jätteglad för dem :) Men skulle vilja veta vad ni tycker om novellen, hur bra den är osv. :)

När vi kommit hem igen satte vi oss i vardagsrummet, för att äta pizzan.
-Shall we watch a movie while we eating? frågade jag.
-Good idea, sa Mary.
Louis och Harry instämde. Så jag gick fram till TV:n och öppnade en låda där filmerna fanns.
-Ehm..What type of movie do you want to see? frågade jag och tittade upp på dem.
-Comedy! skrek Mary.
-No action! protesterade Louis.
-It doesn't matter, sa Harry med en uttråkad blick.
-Okey...Then it be at first a action movie and after that a comedy. Is that okey?
De nickade och jag tog fram ''Abduction'' och ''This means war''.
-Which one? frågade jag och höll upp filmerna.
-''This means war'', sa Louis. It's a comedy and an action.
-Sure, sa Mary och Harry.
Jag satte på TV:n, sedan DVD:spelaren. Jag satte i filmen, tog fjärrkontrollen till TV:n och DVD:n,
sedan satte jag mig i soffan ijämte Louis och Mary.
Jag tryckte på play, och öppnade pizzakartongen. Vi satt och åt under tystnad.

När vi kollade på den andra filmen, ''Abduction'', började jag bli ganska sömnig.
Automiskt drogs mitt huvud mot höger, där Louis satt. Jag lade mitt huvud på hans axel,
och jag somnade, sakta men säkert.

Nästa morgon vaknade jag av att jag sov i min säng. Jag gäspade och undrade hur jag i hela friden hamnat här. När jag minns så väl att jag somnat i soffan. Jag hörde någon som snusade ijämte mig.
Jag vände mig sakta om och såg Louis ligga där. Jag spärrade upp ögonen, var detta verkligen sant?
Jag gnuggade mig i ögonen. När jag tittade igen tittade Louis på mig, och log.
Jag blev lite rädd, så jag gav till ett skri.
-Goodmorning to you too, sa han och flinade. How does it comes that I always scare you?
-I don't know, sa jag och blev lite generad.
-Goodmorning lovebirds, hörde jag Mary säga.
Jag satte mig upp, tog min kudde och kasta den på henne.
-You look more lovebirds than us, sa jag och flinade retsamt.
Harry hade lagt armen om Mary. De såg verkligen ut som ett par.
Mary tittade på Harrys arm.
-Not wonder that it was so hot, sa hon sarkastiskt.
Jag brast ut i gapskratt, och det gjorde Louis och Mary också för den delen.
-Hey! What's so funny? sa Harry yrvaket och förvirrat.
-Nothing, sa jag och log.
-Who want some breakfast? frågade Mary.
-I do! utbrast Louis och nästan hoppade upp ur sängen.
-Wait for me! sa jag och klev upp.
-Harry, come on, uppmanade Mary.
-Yeah yeah, I coming.
Vi gick ner till köket.
-So what happens today? frågade Louis medan han hjälpte mig att ta fram frukost.
-We maybe can go to the beach? föreslog jag.
-That sounds like a wonderful idea, sa Mary.
-I'm in...What we now shall do, sa Harry som kommit in.
-Go to the beach, sa Louis.
-Oh yeah, I'm in.
Vi satte oss vid köksbordet och började äta.
Efter frukosten gick vi för att klä på oss. Killarna gick in i varsitt badrum.
Jag väntade tills någon av dem var klar, så jag kunde klä på mig bikinin. Harry kom ut först, så jag gick in för att byta om. Jag klädde på mig min USA- bikini, sedan mina jeansshorts och mitt vita spaghetti-linne(linne med smala axelband).

Förlåt för att det dröjde med detta kapitel, men nu är det uppe :) I nästa kapitel får ni veta hur det blir på stranden. Kommentera gärna. Vill ha några kommentarer innan jag lägger upp kapitel 7.

Författarens perspektiv:

-What's the matter with you? frågade Harry honom.
-Nothing, sa Louis och försökte låta normal.
-Okey, sa Harry bara. Han visste att något var fel.
-Shall we go? It's soon five o'clock, sa Julie.
-Yeah, sure, sa Harry.
Dem andra instämde. De hade ju varit där i fyra timmar.
-I'm waiting for you outside, mumlade Louis och han gick iväg.
-What's the matter with him? frågade Julie och tittade efter honom.
-I don't know, sa Harry och tittade åt samma håll som henne.
-Well let's go, sa Mary.
De tog sina påsar och gick ut.
När de kom ut stod Louis där och väntade på dem.
-Hey, how are you mate? frågade Harry lite försiktigt när han kommit fram till Louis.
-I don't want to talk about it, mumlade Louis och tittade ner i marken.
-Hey Lou, what's the matter? frågade Julie oroligt, när hon också kommit fram till honom.
-I said I don't want to talk about it.
-Harry, can I talk with you for a second? frågade Mary.
-Yeah sure, svarade Harry och gick emot henne.
De gick en liten bit tills de var utom hörhåll.
-I think Louis is intrested in Julie, började Mary. 'Cause when you and Julie started to talk, I saw he been jelous. I'm not sure, it's just what I think. Don't tell him I told you this, okey?
-Of course. I will talk with him. Ask without do it suspicious, sa Harry.
Mary nickade och dem gick tillbaka till Julie och Louis.
-We've been talk and it's all fine now, sa Julie.
-That's great! sa Mary och sken upp.
-So shall we go to the bus now? frågade Louis.
De andra nickade instämmande, och de gick till busshållplatsen.

Julies perspektiv:

Vi hade kommit hem till mig igen. Jag låste upp dörren och vi gick in.
-Wow, sa Harry och tittade sig omkring. It's bigger than mine house.
-Hihi, fnissade jag. Can someone help me to take out the bed?
-I can, sa Louis.
Vi gick ner i källaren och hämtade sängen. Eftersom vi bara hade en extra säng, fick två av oss sova i den, och de två andra i min säng.
Vi bärde in sängen till mitt rum.
-How are we supposed to sleep? frågade Mary.
-Two of us in my bed, and two of us in this bed, svarade jag. But we can take it later.  Are someone hungry?
-I am! tjöt alla.
-Then we make some dinner, sa jag och gick iväg till köket.
De andra följde efter.
-What shall we eat? frågade Harry.
-How about pizza? föreslog jag.
-Pizza is fine for me, sa Mary.
-Yeah me too, sa Harry.
-Sure, sa Louis.
Jag hämtade pizzalappen, och vi bestämde av vi skulle ha. Jag hämtade hemtelefonen och ringde till pizzerian.
-Hi, I would like to have an pizza Hawaii, an pizza Vesuvio, and two pizza calzone, sa jag. I come in ten
minutes.
Jag lade på och lade telefonen på bordet.
-Lou, can you come with me? frågade jag och tittade på Louis.
-Of course, sa Louis.
Vi gick ut i hallen och jag tog på mig mina converse, och tog min väska. Sedan gick vi mot pizzerian.

Är det så att Louis är intresserad av Julie? Hur blir det i så fall när de sover över? Missa inte nästa kapitel av 'You don't have to be popular''. Vill ha några kommentarer innan jag lägger upp nästa kapitel :)