Julie tittade långsamt upp på mig. Hon försökte säga något, så jag lyfte lätt på syrgasen.
-I-I love you too, viskade hon hest fram, knappt hörbart.
Jag satte tillbaka syrgasen och mina tårar strömmade lätt ner.
-I'm sorry that I didn't listen to you, sa jag ångerfullt.
Jag lyfte på syrgasen igen.
-It's okey, sa hon. But...next time, do.
Jag nickade och log lätt mot henne.
-I will get a nurse, sa Laura och gick ut från rummet.

Jag tog Julies hand, och hon klämde den löst.
-Hey, Julie, sa sköterskan som visat oss in tidigare. Good that you're awake. I will just take a blood sample.
Sköterskan tog fram en nål, som man sticker i fingret, och några rör. Och eftersom jag är rätt så känslig mot blod, satte jag mig i soffan.

Lauras perspektiv:

När sköterskan var klar, satt jag och Louis hos Julie en liten stund.

Hon hade somnat igen, men jag ville inte gå.
-She's cute when she's sleeping, sa Louis.
-Yes, she is, sa jag.
Efter en liten stund ringde min mobil.
-Hello?
-Oh hi Hannah, fortsatte jag. Yes of course you can come. She was awake a little while. Yeah, see ya soon.
-Does she coming? frågade Louis när jag lagt på.
-Yes, svarade jag.

Hannahs perspektiv:

-I searching after Julie Jones, sa jag till den unga kvinnan i receptionen.
-Floor 2 room 134, svarade hon och log mot mig.
-Thank you, sa jag och log tillbaka innan jag skyndade mig uppför trappan.
Jag gick längs sjukhuskorridoren, och tittade efter rum 134. Jag hittade det, och kikade försiktigt in.

Jag såg Laura sitta i soffan.
-Hi, sa jag försiktigt när jag kommit in och stängt dörren.
-Hey, sa Laura som var alldeles tårögd och röd runt ögonen.
Jag såg Louis sitta vid Julies säng och hålla hennes hand.
-How is she? frågade jag.
-She's pretty fine, sa Laura.
Jag satte mig ijämte henne.
-The doctor said that, if we found her one minute later, she could be dead now, fortsatte Laura.
-Thank God that Niall found her, sa jag och andades ut.
-Yes. They have take a blood sample, sa Laura.
Jag tittade bort mot Julie och Louis. Louis lutade sig fram mot henne och sa något.

Han nickade, så jag förstod att Julie var vaken.
Jag reste mig upp och gick fram.
-Hey, Julie, sa jag.
Jag fick tårar i ögonen, av att se henne ligga sådär. Hon såg svag ut, och syrgasen gjorde ju inte så hon såg bättre ut.
-The principal called your parents, sa jag till henne.
Hon nickade svagt, och snart sov hon igen.

Louis perspektiv:

Julies föräldrar kom efter någon timme eller två.
-Oh god how is she? frågade Sandra förtvivlat.
-She's pretty fine, sa jag.
-How...?började hon. Why?
-She never told us that she didn't want to live, sa Dan.
-Ehm...Well she do want to live, sa Hannah osäkert. But it was a guy in school who told her bad things, and...Yeah.
-Who did it? And why? frågade Sandra.
-We don't know, sa Laura. But he wrote something about, that she was a whore.
Jag tittade tacksamt på Laura. Jag trodde inte hon skulle låta Liam komma undan så lätt.
-I should take a proper conversation with that kid, sa Dan och såg hotfull ut.
-But we don't know who it was, sa jag.
-But I will serch for him.
-But isn't it better if Julie be okey? frågade Hannah. Don't think about that idiot now. Think about your daughter.
-You're right, sa Dan och såg på Julie.
-Oh my sweetie, sa Sandra och strök Julie på pannan.

VIKTIGT!!!

Sådär kapitel 18 :) Vill också säga att imorgon (måndag) åker jag till Halland å jag är där till på onsdag. Så ni kommer nog inte få något inlägg på onsdag, för jag har inte börjat skriva på kapitel 19. Å det är inte säkert att det kommer på torsdag heller. Det kommer vara lite dålig uppdatering dessa dagar. Men kika ändå in varje dag, ifall om det kommer tidigare än jag tänkt :) Men kommentera på nu! Hinner nog svara på några kommentarer imorgon, om ni har skrivit några. Annars svara jag på onsdag. Å då vill jag att ni ska ha kommenterat MYCKET! ;) Älskar era kommentarer!