Jag fick en fråga förut om jag kunde ladda upp en bild på mig själv. Å såklart kan jag det :) Här är jag.... KAPITEL 10 FINNS UNDER DETTA INLÄGG. Ha en bra dag! :)  

Marys perspektiv:

-Damn, sa Louis
-Didn't I say that I would win? sa Julie triumferande och ställde sig med armarna i sidorna och tittade ner på Louis.
-Mary, who do you want to compete with? frågade Louis mig, och ignorerade Julie.
-You. If Julie is that good, I don't want to take the risc, svarade jag.
Julie skrattade och satte sig i soffan, och jag satte mig på golvet ijämte Louis.

Julies perspektiv:
Vi hade spelat ganska länge, och jag vann över både Mary och Louis ett antal gånger.
-What time is it? frågade jag medans jag spelade mot Mary.
-A quarter past six, svarade Louis.
-Already? sa jag förvånat. I think we have to go home.
Vi spelade klart och sedan gick vi ut till hallen.
-Are you going to do something tomorrow? frågade Mary Louis.
-Yes, unfortunalty.
-Okey. But...See ya, sa jag och gick ut.
-Yeah. I call you.
Jag log. Bara tanken på att han vile ringa mig gjorde så det pirrade i min mage.
-Sorry if we came late.But now we're here, var det första jag sa när jag kom in.
-Hi! ropade mamma. It's just a quarter past six.
Vi gick in i köket.
Mamma höll på att göra mat, och pappa vet jag inte var han var.
-Where's dad? frågade jag.
-He's out, svarade hon bara.
Jag nickade. Jag ville ju veta var han var. Att han var ute kunde jag ju lista ut själv.

Men jag ville inte fråga. Hon verkade så ledsen när hon svarade.

-Will he come for dinner?
-No. I don't know when he's home.
-You don't even know where he is, right?
-No I don't.
-What's for dinner? frågade Mary.
-Tacos, svarade mamma lite gladare.
-What day is it today? frågade jag.
-Friday.
-We can help you lay the table, sa Mary.
Mamma nickade och vi plockade fram tallrikar och glas.
-We can make sallad too, sa jag.
-Yes please, sa mamma medans hon rörde i köttfärsen.
Vi ställde fram allt på bordet, och vi började äta.

Det är blev nog ett ganska så kort kapitel. Men det är i alla fall något. Kommer börja på nästa kapitel ganska snart för jag har ganska många idéer nu :) Kommentera vad ni tycker!! Älskar er. Och jag måste säga att era kommentarer är guld värda!  

Hejhej! Har nu äntligen fått upp headern! Hoppas ni gillar den. Jag vet att det är typ sträck runt bilderna, men jag vet inte hur man tar bort de så det får vara så.

Tack så hemskt mycket världens bästa vän!!!  Kika in på hennes fotoblogg, hon är superbra!! www.youlookatmypictures.bloggplatsen.se :D :D :D 

Ska skriva kapitel 10 så snart som möjligt

Hej. Jag har gjort en jättefin header, som jag vill ha här på bloggen. Problemet är bara att jag inte kan ladda upp den. Är det någon av er som vet hur jag ska göra? Tacksam för svar!

En jättesnäll tjej från min förra klass, Patricia hade skickat ett meddelande till mig.

I mailet var det en bild på henne och Chris, mitt ex.

Även fast det var ungefär fem månader sedan han hade gjort slut, så hade jag fortfarande känslor för honom.

I mailet stod det också: This is my revange to you! I hope you wish that you never stoled him.
-Hey what is it? frågade Mary igen och ställde sig bredvid mig.
Jag sa inget. Tårarna rann ljudlöst, nerför mina kinder.
-That bitch. If I could I would tell her a thing or two, sa Mary allvarligt.
Jag tittade upp på henne, och hon såg verkligen inte glad ut.
-Let it be. I will never see her again, anyway, sa jag ledsamt.
-What does she mean with ''I hope you wish that you never stoled him''? sa Mary argt.
-I don't know.
-And let it be?! frågade hon och kollade på mig som om jag vore lite koko i huvudet.
-It was five minth ago. I have to let him go, förklarade jag.
-Yeah but...She have no right to do this? fortsatte Mary och såg allvarligt på mig.
-What shall we do? Call the polis?
-No, but she have to realise that this isn't okey, sa Mary och lät arg,

medans hon höll blicken på mig men pekade på datorn.
Jag tittade på datorn, sedan på Mary.
-But how shall we do? frågade jag.
-I don't know. We'll se if she do something more.
Jag nickade.
-Are you done? frågade Mary.
-Yes, sa jag.
Jag raderade mejlet och stängde av datorn.
Vi gick ner till hallen, och tog på oss våra skor.
-Bye! We go to Louis! ropade jag.
-Have fun! ropade mamma.
Vi gick ut ur huset, och bort några meter till Louis hus.

Louis perspektiv:

Det knackade på dörren. Jag reste mig från soffan och gick fram till dörren.
-Hello handsome, sa Julie log flirtigt mot mig.
Jag förstod att hon var ironisk då jag hade ett bar röda chinos, en randig tröja och

såg säkert ut att komma från djungeln.
-You don't mean my cloths, right? frågade jag och tittade menande på henne.
-No, I mean your hair, sa hon och log.
-What happend? Have you been in the djungel all night? frågade Mary, och de skrattade.
-Ha-ha, sa jag sarkastiskt. Did you want something?
-Yes, we wonder if you want to do anything with us, sa Mary.
-Sure, but what?
-Just chillin' in your place? föreslog Julie.
-Yeah, sure way not, sa jag och släppte in dem.
-Nice home, sa Julie.
-Thanks. Do you want something to eat or drink?
-No thanks I'm good, sa Mary.
-Yeah, me too.
-So what do you want to do?
-Do you have X-box? frågade Julie och tittade på mig.
-Yes I have.
Vi gick till vardagsrummet. Och jag plockade fram X-boxet.
-I only got Fifa, sa jag och rotade i en låda med spel i.
-That'll be fine, sa Julie. But prefer to lose.
Jag tittade på henne för att se om hon var seriös.
-I lose? sa jag frågandes. I think it's you who are going to lose.
Jag kopplade in allt och jag Julie mötte varandra först.
-Let the game begin, sa hon, tog kontrollen och kollade utmanande på mig.

 Sådär kapitel 9 :) Nu är det så att, jag vill komma nånstans i den här novellen. Jag kommer långt, men den här kommer ha mycket inom skolan att göra, så jag kommer inte skriva så mycket mer inom ''Juni-perspektivet'' Utan kommer hoppa några veckor fram och så. Så att ni är beredda på det :) Men jag hoppas att ni gillar den här novellen, och kommentera vad ni tycker å vad jag kan ändra å lägga till. Älskar er sjukt mycket ska ni vet!   

Nästa morgon.
Jag vaknade av att att någon puttade på mig.
-What? sa jag sömndrucket och irriterat.
-You have to came up, det var Mary. It's ten pm and your parents will be here in two hours.
-Yeah...So? sa jag och tittade på henne, kisandes eftersom solen sken i mitt ansikte.
-Have you seen how it looks down there? frågade hon.
-No, sa jag.
-Yhen you should.
Jag reste mig suckandes upp ur sängen och gick ner. Jag förstod vad hon menade. I vardagsrummet var det skålar och glas på bordet. Prydnadskuddarna till soffan, låg huller om buller.
-Oh my god what happend in here?! frågade jag förvånat.
-Well, we had a pillow fight, and looked at some movies, förklarade Mary.
-With Louis and Harry? frågade jag.
-Yes. They went home by eleven am. You were sleeping, so they carried you up.
-Oh. But now we really have to clean.
Vi tog undan skålarna och glasen.Mary fixade kuddarna, och jag drog fram dammsugaren.
Vid halv elva var vi klara och vi gick till köket för att göra iordning frukost.

Cirka en och en halv timma senare.
Jag hörde någon öppna ytterdörren.
-Hello! We're home! det var mamma som ropade.
Jag och Mary reste oss från soffan och gick ut i hallen.
-Hello, sa jag och kramade både mamma och pappa.
-Hello darling. How has it been?
-It has been so good! sa jag och log mot dem.
-That's good to hear, sa mamma.
-And how's you Mary? frågade pappa.
-I'm fine, thank you. How was the travel?
-Oh, it was good, sa mamma. You two must go to Australia.
-Maybe next summer, sa jag.
Mamma och pappa gick in i sitt rum för att packa upp.
-Shall we go and visit Lou? frågade Mary.
-Yes, we do, sa jag och log.
Vi gick upp för att klä på oss.
-I will just take a fast shower, sa Mary.
Jag nickade och började klä på mig, medans hon gick in i badrummet.
När jag var klar satte jag mig vid datorn.
Jag klickade runt lite på facebook.
-I will just brush my hair, sa Mary när hon kom ut.
Jag nickade.
-You know that you don't have to tell me what you are going to do, right? sa jag med blicken på skärmen, och klickade upp ''Hotmail''.
-Sorry, sa Mary.
-What the...? sa jag när jag klickat upp ett mail.
-What's wrong?
-It's...jag fick inte fram orden.
Jag kände tårarna bakom ögonlocken, och snart rann de ner för mina kinder.

Här är kapitel 8 :) Ett ganska kort kapitel, men man ska ju hålla spänningen uppe ;) och jag hade lite idé brist. Tog ganska lång tid att lägga upp det. Och det är för att jag inte har vetat vad jag skulle ha skrivat och så. Men nu är det här. Vill ha kommentarer nu! Berätta vad ni tycker om min novell :) Så är ni jättesnälla! Tack till alla som läser denna!   

Vi begav oss till stranden. Det tog bara tjugo minuter att gå dit. När vi kom fram var det nästan ingen där.

Bara en barnfamilj och ett lite äldre par.
-Where shall we sit? frågade Louis.
-Over there, sa jag och pekade på en plats nära ett berg, vid strandkanten.
-Perfect! sa Harry nöjt, och vi gick till platsen jag pekat på.
Vi bredde ut våra handdukar och jag och Mary lade oss ner för att sola lite.
-Come on, can't you swim with us? frågade Louis och kollade bedjande på oss.
Jag tittade på Mary, som tittade på mig. Hon nickade och vi gick upp.
Jag gick mot vattnet och kände försiktigt med tårna om det var kallt. Det var lagom varmt.
Jag gick längre och längre ut. Mary hade sprungit ut i vattnet till killarna. När jag kom fram till dem,

började de skvätta vatten på mig.
-Hey! That's not fair! sa jag medans jag försökte skydda mig från att få vatten i ansiktet.
-Haha, no but it's fun, sa Harry och log retsamt.
Jag skvätte dubbelt så mycket vatten på dem, som hämnd. Harry och Louis tog tag i mina armar och ben,

Louis i mina ben och Harry i mina armar. Jag anade vad de skulle göra.
-No! No! skrek jag.
De gick lite längre ut med mig, och jag sprattlade och försökte komma loss.
-Please, let me go! bedjade jag.
De svingade mig hit och dit. De kaste mig till slut ner i vattnet. Jag tog mig snabbt upp till vattenytan.
-Don't ever do that again, sa jag med en allvarlig min.
-But it was fun, skrattade Harry.
-Maybe for you, but not for me, sa jag. I've got panic when I come under water.
-Sorry, we didn't know, sa Louis och kollade ångerfullt på mig. I thought you was kidding, and find it funny.
-It's not your fault. I have to learn that water isn't dangerous, sa jag och log ursäktande.

Efter ett tag gick vi upp för att äta. Det fanns ett litet strandcafé, ungefär tio meter upp mot vägen.

Vi gick dit allihop och tog med oss våra saker.
Vi beställde det vi ville ha och satte oss på uteserveringen.
-Why do you get panic under the water? frågade Harry mig efter en stunds tystnad.
Jag svalde muffinsbiten jag tuggat på och svarade:
-My littlesister drowned.
Jag kände tårarna bränna bakom ögonen. Sofie blev bara sex år. Hon dog för två år sedan, då jag var tretton.

Det var det värsta som hänt i hela mitt liv. Ända sedan den dagen har jag haft mardrömar.

Rädd för att jag ska bli näst på tur.
-Oh, I'm so sorry, sa Harry och tittade medlidsamt på mig.
-Don't be it was for two years ago, sa jag och försökte hålla rösten stadig.
Jag hade ätit upp, och de hade de andra också.
-Shall we go home? frågade jag för att avbryta tystnaden.
-Yes sure, sa Louis.
Vi reste oss upp och tog våra grejer.
Jag och Mary gick in till ett par ''omklädningsrum'' som fanns på stranden, och bytte om.
Jag svepte en handduk om mig och tog av mig bikinin.

Jag torkade mig och satte på mig underkläder och sedan mina kläder.
-Are you done? frågade Mary mig.
-Yes, sa jag och vi gick ut.
Killarna stod utanför.
-Finally, sa Harry.

Förlåt för dålig uppdatering. Men har haft idébrist. Men här är i alla fall kapitel 7 :) Kommentera vad ni tycker! Tycker det är dåligt med kommentarer, men jag ska inte klaga. Jag får några i alla fall, och jag är jätteglad för dem :) Men skulle vilja veta vad ni tycker om novellen, hur bra den är osv. :)

När vi kommit hem igen satte vi oss i vardagsrummet, för att äta pizzan.
-Shall we watch a movie while we eating? frågade jag.
-Good idea, sa Mary.
Louis och Harry instämde. Så jag gick fram till TV:n och öppnade en låda där filmerna fanns.
-Ehm..What type of movie do you want to see? frågade jag och tittade upp på dem.
-Comedy! skrek Mary.
-No action! protesterade Louis.
-It doesn't matter, sa Harry med en uttråkad blick.
-Okey...Then it be at first a action movie and after that a comedy. Is that okey?
De nickade och jag tog fram ''Abduction'' och ''This means war''.
-Which one? frågade jag och höll upp filmerna.
-''This means war'', sa Louis. It's a comedy and an action.
-Sure, sa Mary och Harry.
Jag satte på TV:n, sedan DVD:spelaren. Jag satte i filmen, tog fjärrkontrollen till TV:n och DVD:n,
sedan satte jag mig i soffan ijämte Louis och Mary.
Jag tryckte på play, och öppnade pizzakartongen. Vi satt och åt under tystnad.

När vi kollade på den andra filmen, ''Abduction'', började jag bli ganska sömnig.
Automiskt drogs mitt huvud mot höger, där Louis satt. Jag lade mitt huvud på hans axel,
och jag somnade, sakta men säkert.

Nästa morgon vaknade jag av att jag sov i min säng. Jag gäspade och undrade hur jag i hela friden hamnat här. När jag minns så väl att jag somnat i soffan. Jag hörde någon som snusade ijämte mig.
Jag vände mig sakta om och såg Louis ligga där. Jag spärrade upp ögonen, var detta verkligen sant?
Jag gnuggade mig i ögonen. När jag tittade igen tittade Louis på mig, och log.
Jag blev lite rädd, så jag gav till ett skri.
-Goodmorning to you too, sa han och flinade. How does it comes that I always scare you?
-I don't know, sa jag och blev lite generad.
-Goodmorning lovebirds, hörde jag Mary säga.
Jag satte mig upp, tog min kudde och kasta den på henne.
-You look more lovebirds than us, sa jag och flinade retsamt.
Harry hade lagt armen om Mary. De såg verkligen ut som ett par.
Mary tittade på Harrys arm.
-Not wonder that it was so hot, sa hon sarkastiskt.
Jag brast ut i gapskratt, och det gjorde Louis och Mary också för den delen.
-Hey! What's so funny? sa Harry yrvaket och förvirrat.
-Nothing, sa jag och log.
-Who want some breakfast? frågade Mary.
-I do! utbrast Louis och nästan hoppade upp ur sängen.
-Wait for me! sa jag och klev upp.
-Harry, come on, uppmanade Mary.
-Yeah yeah, I coming.
Vi gick ner till köket.
-So what happens today? frågade Louis medan han hjälpte mig att ta fram frukost.
-We maybe can go to the beach? föreslog jag.
-That sounds like a wonderful idea, sa Mary.
-I'm in...What we now shall do, sa Harry som kommit in.
-Go to the beach, sa Louis.
-Oh yeah, I'm in.
Vi satte oss vid köksbordet och började äta.
Efter frukosten gick vi för att klä på oss. Killarna gick in i varsitt badrum.
Jag väntade tills någon av dem var klar, så jag kunde klä på mig bikinin. Harry kom ut först, så jag gick in för att byta om. Jag klädde på mig min USA- bikini, sedan mina jeansshorts och mitt vita spaghetti-linne(linne med smala axelband).

Förlåt för att det dröjde med detta kapitel, men nu är det uppe :) I nästa kapitel får ni veta hur det blir på stranden. Kommentera gärna. Vill ha några kommentarer innan jag lägger upp kapitel 7.