-I'm sorry Julie but...That guy you met this summer, wasn't me. This is the real me, sa Louis.
Var det här verkligen möjligt? Jag visste inte vad jag skulle säga. Han väntade inte på svar, utan gick bara förbi mig in i matsalen igen. Jag tittade efter honom, och först nu kände jag en tår rinna ner. Jag joggade in på flicktoaletten. Jag tittade mig i spegeln. Mina ögon var röda. Jag skvätte vatten i ansiktet, och torkade mig sedan, med en pappershandduk.

Louis's perspektiv:

Det kändes fel att bara gå iväg. Hon hade ju rätt. Jag vill inte vara den populära killen, jag vill vara den jag egentligen är. Jag vill vara den som jag var i somras. Men både jag och Harry vet att vi bara kan vara oss själva när de andra inte är med. Harry och jag har varit bästa vänner sedan dagis. När vi började högstadiet träffade vi Zayn, Liam och Niall. De var populärast, och ville inte ha in vem som helst. Harry blev mobbad och han orkade inte mer. Vi båda spelade tuffa, och ja...Det var så vi kom med i deras gäng.
-Where's Julie? frågade Laura syrligt när jag kommit fram till deras bord.
Jag ryckte bara på axlarna.
-Where is she? upprepade hon med en hotande röst och tog tag i min tröja.
-I don't know, sa jag oskyldigt.
Laura och Hannah gick ut ur matsalen.
-So...What did you talk about? frågade Zayn.
-Nothing special, svarade jag och åt på min mat.
De började prata om något, men jag orkade inte lyssna.

Hannahs perspektiv:

-Where is she? frågade jag mig själv, men ändå så Laura hörde.
Vi hade letat i nästan hela skolan.
-The toilet! utbrast Laura och vi skyndade dit.
Mycket riktigt. När vi öppnat dörren satt hon vid den vita kakel-väggen och grät.
-Honey, what happend? frågade jag henne medlisamt och satte mig på huk mitt emot henne.
-I just talked to Louis, snyftade hon.
-Tell us, sa Laura som nu satt sig ijämte henne.
Hon berättade vad hon sagt till honom. Att hon visste att han egentligen inte ville vara sån. Och också att hon sagt att han ''stalt hennes hjärta''.
-Oh honey, var det enda jag fick ur mig när hon berättat klart.
Både jag och Laura kramade om henne.
-We start in five minutes, sa Laura plötsligt.
-Can you please tell them I've felt sick and went home? frågade Julie.
-You know that if you don't face your fear, you won't get stronger, sa jag till henne.
-Just today. Okey? I need to think.
Jag nickade. Vi gick ut från toaletten.
-Bye then, sa jag och gav henne en kram.
-I promise that I come tomorrow, sa hon och omfamnade Laura.
-See ya then, sa Laura.
Vi gick mot klassrummet, medans Julie försvann längre och längre bort.

Sådär kapitel 14 :) Kommentera vad ni tycker! Börjar bli lite spännande nu va? ;) Hoppas ni mår bra och har ett superskönt sommarlov. Och tack så jättemycket för era underbara kommentarer! Älskar er! :D