Författarens perspektiv:

Lucy och Sofie satt bara och gapade, när killarna kom in. 

-Ehm, are they dead? frågade Harry försiktigt.

Holly tittade på Sofie och Lucy.

-Haha, no, skrattade hon. This is Lucy and Sofie.

-Hi, sa Louis och vinkade framför deras ögon.

-Hi, sa Lucy lite blygt.

-I bet you're fans, sa Niall och satte sig i en fotölj.

Sofe nickade instämmande.

-Wait a minute, sa Sofie. If One Direction is here. You must know them, fortsatte hon vänt mot Holly.

-Yeah, I do. Liam is my brother, sa Holly.

-He's your brother?! utbrast Lucy.

-Why didn't you tell us? frågade Sofie.

-'Cause I wanted you to be with me, 'cause I'm me. Not because I'm Liam Paynes sister, förklarade hon och tittade ner på sina ben.

-I'm sorry, sa Lucy. We didn't mean to.

-It's okey, sa Holly. It was like that in my old school. Everyone newd that I was Liams sister, but no one wanted directly to be with me. I have one true friend, Siona. But when Liam became famous, I was the popular girl. Yeah, it was fun in the begining, but then it was annoying. So I wanted to see if you wanted me for me.

-We do, sa Sofie. We absolutley do.

-Girls, muttrade Niall och himlade med ögonen. I want food.

Alla skrattade. Men de bestämde sig för att beställa pizza.

De satt nu vid köksbordet och åt och skrattade. 

-I have an idea, sa Lucy.

Alla tittade på henne, och hon kände sig smått besvärad.

-You can still eat you know, sa hon och de gjorde som hon sa.

-It's Friday today, so we maybe can have a sleepover and movie night? föreslog hon.

-That's a great idea, sa Liam och de andra instämde.

-But we can't be here, sa Holly. Mom and dad will have guests today.

-We can be in my house, sa Sofie.

-Great, sa Zayn.

De gick hem till Sofie. 

-Hello! I'm home, ropade hon när hon kom in.

-Seems like there's no one here, sa Harry.

De tog av sig sina skor och jackor och gick in.

-You can go to the living room, sa Sofie. 

Hon själv gick in till köket.

Hon såg en lapp på bordet och läste: Hey honey, call me when you see this. We're at aunt Ruth and coming home tomorrow. There's food in the fridge //Mom.

Sofie tog fram mobilen och ringde hennes mamma.

-Kristen, svarade hennes mamma.

-Hey mom, sa Sofie. Sorry I calling so late. It started a new girl in our school, so me and Lucy were there. But now we're home, and they will sleep over.

-Late? It's just 6 PM, okey darling. Say hi from me.

-I will, sa Sofie. Say from me too.

-I will. Bye.

De lade på och Sofie gick till vardagsrummet.

-Talking to your mother? frågade Louis.

-How did you...?

-We heard it, sa Zayn.

-Oh, sa Sofie. Shall we go and buy some snacks and rent a movie?

-Absolutley, sa Holly. 

-Great! sa Lucy. I can stay here and fix glass and bowls.

-I can help you, sa Liam och log gulligt mot Lucy, så hon började rodna.

-Then we go to the movie store, sa Harry.

De andra gick och kvar var Liam och Lucy.

De plockade fram glas och skålar och satte på vardagsrumsbordet.

-It's one bottle wih Coke, sa Lucy i telefon.

-Then we buy some other, sa Sofie.

-Okey, bye.

De andra kom hade kommit tillbaka. Holly och Zayn hällde upp chipsen och godiset, medans Louis skötte drickan. 

-So wich movie? frågade Lucy spänt.

-Paranormal activity 3, Ace Ventura , I know it's old, but so fun, and Rush hour, sa Holly.

-Typical Holly choose Ace Ventura, skrattade Niall.

-Ha-ha, sa Holly sarkastiskt.

De satte i skräckfilmen först. Liam satt ijämte Lucy, som satt ijämte Sofie som satt ijämte Harry, i soffan. Niall satt i fotöljen, med Holly i knäet, medans Zayn och Louis satt i den andra. Visserligen inte i varandras knä. Den fotöljen de satt i hade också en fotpall, medans den andra inte hade det.

Förlåt förlåt för att jag inte uppdaterat. Har haft idé brist, men nu ska jag försöka köra igång igen. Kanske inte blir ett kapitel varje dag, men ska försöka lägga upp oftare än vad jag gjort. Rösta också i omröstning :) Å kommentera vad ni tycker om denna, helst fem kommentarer :) ÄLSKAR ER!   

 

Daniela

14 augusti 2012 18:19

Bra men lite osamanhängande när talet är på engelska och det andra på svenska.

http://www.boknissen.bloggplatsen.se

Isabelle

15 augusti 2012 09:04

Ja det kan det vara. Många som skriver så, skriver så för att de pratar engelska i verkligheten å det kan ara lättare att förstå om man skriver det andra på svenska

 

Boel

14 augusti 2012 20:16

As bra :D

Isabelle

15 augusti 2012 09:07

Tack :)

 

j

15 augusti 2012 15:35

jättebra

Isabelle

18 augusti 2012 13:58

Tack så mycket :D

 

Märta

18 augusti 2012 13:28

Du skriver så grymt bra!
Tycker det är bra att dem pratar på engelska men resten är på svenska, vet inte om jag kommer fatta helt annars.. ;)

http://www.myfavoriteday.bloggplatsen.se

Isabelle

18 augusti 2012 13:58

Tack så hemskt mycket! Blir superglad av såna här kommentarer! :D Kan inte sluta le nu ^^

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej.. Jag vet att jag har haft sjukt dålig uppdatering. JAg kommer antagligen inte fortsätta med denna novell och jag vet inte om jag ska sluta helt med skrivandet här på bloggen...  Därför undrar jag om ni vill att jag lägger upp en annan novell s...

-Where's Elena? Frågade Nathalie Kelly, när hon gick in I vardagsrummet. -I don't know actually, sa hon och tittade upp från sin bok. Tror hon gick ut. Tyckte jag hörde dörren stängas. -Okay, svarade Nathalie. I found Louis and Liam. I thought that...

-Ow, uff...Where am I? Zayn yrvaken och förvirrad. -Zayn! sa Niall glatt. You're awake!-What happend? frågade han.-Well...You got kidnapped, svarade Niall.-I've got what? frågade han igen, ännu mer förvånad.-By three girls, förklarade Niall. One of t...

-I better go up and help Kelly with the food, sa Nathalie och ställde sig upp. Hon gick uppför källartrappan och låste dörren när hon gått ut. -You need some help? frågade hon Kelly. -No it's okey, log hon. Elena kom in till köket och gick bort...

De gick upp för trappan och Harry lyssnade mot dörren. Det var tyst. De väntade några minuter innan Harry satte i hårnålen i låset. Han vred försiktigt om och den öppnades. Han vände sig mot Niall och log.Han öppnade försiktigt dörren och de gick u...