-Julie! utbrast Sandra och kramade om henne.
-Hi mom. Hi dad, kraxade Julie.
Även om Julie lät hemskt, såg hon piggare ut.
-Why did you it? frågade Sandra.
-I think Louis and the others already told you.
-Yes, but we want to hear it from you too, sa Dan.
-It was just a boy who wrote a stupid thing on my desk, sa Julie uppenbart.
-Yes we know, but what did he wrote, and who was it? frågade Dan.
-He wrote something about that I was a whore, började hon.
-Go on, sa Dan som hade blivit lite röd i ansiktet, av ilska.
-Ehm...I don't remember more, ljög Julie.
-Who was it then? frågade mamma.
-You know we can make that guy suspended, sa Dan. It's very important that you tell us.
-I don't remember who it was, ljög Julie. Actually, when I think of it. It could have been a girl too. I saw it when I just came to class.
Hennes föräldrar såg misstänksamt på henne. Men nöjde sig med hennes lögner.
-Okey, sa Sandra. But the important thing is that you are alive.
-Yes, of course, sa Dan. How do you feel?
-Well, my throat hurts, sa Julie. I feel numb too.
Dan och Sandra utbytte ett par oroliga blickar.
-Maybe it's the pain killers, sa Louis.
-Yes, maybe, sa Sandra, men var inte helt övertygad.
-I'll get miss Newton, sa Louis efter en stund, och reste sig från stolen.
-I want to go home, sa Julie och en tår rann längs hennes kind.
-Oh honey, sa Sandra. We'll talk to miss Newton and then we'll see.
Louis kom in med sjuksköterskan efter en stund.
-Hi, I'm miss Newton, the nurse, presenterade sig miss Newton. But you can call me Molly.
-I suppose that doktor Lovegood has told you the symptoms? sa Molly.
-Yes, sa Dan.
-That's good, sa Molly och vände sig sedan till Julie.
-Hi Julie, sa hon.
-Hey, sa hon.
-I'm Molly your nurse, fortsatte Molly. Can you tell me what happend?
-But I've allready told my family, suckade Julie.
-Oh, no not that part, sa Molly. I mean the pain killers, and hanging.
-Uhm...började Julie. I went to the forest and...I had pain killers in my bag, so I took it.
-Do you have problem with something so you have to take pain killers? undrade Molly.
-Yes, I have headache quite often, förklarade Julie.
-Do you know why? frågade Molly. I mean, if you have headaches often there is usually a reason.
-I don't know why, sa Julie oskyldigt. I'm not stressed, or sad.
Molly nickade förståeligt.
-You still have the pain killers in your body, sa Molly. But not that much. We gave you antibiotics as fast you came here. But to get out all of it, you need to take two pills a day.

Julie nickade.
-So I'm free to go? frågade hon förhoppningsfullt.
-Yes, sa Molly och log. But don't go to school tomorrow. You need to rest.
-I will, sa Julie.
-Is she going to have pain sometimes? frågade Sandra.
-Well, as I can see it, no, sa Molly. But it can feel a bit when the antibiotic came in her body.
-How many days shall she take it? frågade Dan.
-We give her a small jar with as many pills as she can get, förklarade Molly. So when the jar is empty, it's empty.
De nickade tacksamt och Molly gick ut.
-And now I want to go home, sa Julie.

De var utanför Julies hus, och klockan hade hunnit bli strax efter tio.
-Did your mom know where you were? frågade Sandra.
-Yes, I called her before I went to the hospital, sa Louis.
-Good, sa Dan.
-Thanks for the drive, sa Louis när de klivit ur bilen.
-No problems, sa Dan. But go home and have some sleep.
-Can I come over tomorrow after school? frågade Louis tveksamt.
-Of course you can, sa Julie. I will feel alone and bored or else.
-Great, see you tomorrow then, sa Louis och gav Julie en kram.
De vinkade till varann innan Julie gick in, och Louis försvann bakom buskaget.

Nästa dag (Julies perspektiv):

Louis kom över efter skolan, precis som han sagt.
-Hi Lou, sa jag när jag öppnat dörren.
-Hey, sa Louis. I didn't woke you up, or?
-What? No, sa jag, och förstod inte vad han menade.
Jag tittade mig i helkroppsspegeln som stod i hallen. Jag hade svarta mysbyxor och ett svart trasigt linne. Håret stod åt alla håll och kanter. Jag såg minst sagt nyvaken ut.
-I didn't felt for to get fixed, ursäktade jag mig.
-You don't need to, you're beautiful what ever, sa Louis och log mot mig.
Jag kunde inte låta bli att le tillbaka. Jag kände att kinderna hettade lite så jag tittade snabbt bort.
-Do you want something? frågade jag.
-No thank you, sa Louis. Have you take your pills?
-Yes I have, sa jag. Do you know how many times my mom called to check that?
Louis skrattade och vi gick in i vardagsrummet.
-When do your parents come home? frågade Louis.
-In five hours, sa jag och slängde mig ner i soffan.
-What do you want to do? frågade jag när Louis också satt sig ner.
-This, sa han och tog tag i mitt ansikte, samtidigt som han rörde sig framåt mot mig.
Jag följde med i rörelsen, och när våra läppar var någon millimeter ifrån varandra. Blundade jag. När vi möttes i en kyss, var det som om fyrverkerier sprakade över oss. Det var en perfekt kyss. Det var min första, och absolut den underbaraste kyssen jag aldrig fått. Och nu visste jag, jag var kär. Jag var stört kär i den här killen.
-I'm glad you're home, sa Louis när vi avslutat kyssen, och våra pannor låtade mot varandra.
-I'm glad to be home, sa jag och log.

SLUT!

Ja det var slutet på denna novellen. Men om ni vill ha en till novellen så rösta i ''omröstningen'' :) Kommentera gärna hur ni tyckte novellen var, om den slutade bra. Ja allt sådant :) Blir väldigt tacksam i så fall :D Ni får oxå skriva vad ni vill ha mer av i den andra novellen, och om det är något jag kan ändra så den är bättre än denna. Ge förslag helt enkelt, är öppen för alla, förslag, idéer och frågor :)

 

dana

4 juli 2012 20:21

tråkigt att novellen är slut :´( den var ju så bra.tycker att du ska skriva om en liknade novell alltså att killarna inte är ett band utan att de är vänner eller fiender i din nästa novell.;)

Isabelle

5 juli 2012 10:29

Tack så mycket :)
Okej, tack för tipset :) Har redan bestämt att de ska vara ett band osv. Men jag kommer ju göra fler noveller, så efter denna kanske jag gör en liknande :)

 

Boel

5 juli 2012 14:31

Super bra! Lyckliga slut är dem bästa ;D

Isabelle

5 juli 2012 14:37

Tack så mycket :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej.. Jag vet att jag har haft sjukt dålig uppdatering. JAg kommer antagligen inte fortsätta med denna novell och jag vet inte om jag ska sluta helt med skrivandet här på bloggen...  Därför undrar jag om ni vill att jag lägger upp en annan novell s...

-Where's Elena? Frågade Nathalie Kelly, när hon gick in I vardagsrummet. -I don't know actually, sa hon och tittade upp från sin bok. Tror hon gick ut. Tyckte jag hörde dörren stängas. -Okay, svarade Nathalie. I found Louis and Liam. I thought that...

-Ow, uff...Where am I? Zayn yrvaken och förvirrad. -Zayn! sa Niall glatt. You're awake!-What happend? frågade han.-Well...You got kidnapped, svarade Niall.-I've got what? frågade han igen, ännu mer förvånad.-By three girls, förklarade Niall. One of t...

-I better go up and help Kelly with the food, sa Nathalie och ställde sig upp. Hon gick uppför källartrappan och låste dörren när hon gått ut. -You need some help? frågade hon Kelly. -No it's okey, log hon. Elena kom in till köket och gick bort...

De gick upp för trappan och Harry lyssnade mot dörren. Det var tyst. De väntade några minuter innan Harry satte i hårnålen i låset. Han vred försiktigt om och den öppnades. Han vände sig mot Niall och log.Han öppnade försiktigt dörren och de gick u...